En Parallel. Såsom något hvar af den tidningsläsande publiken torde erinra sig, förekomma icke så söllan i Stockholmsbladen recensioner, om hvilkas halt och värde såsom ledande artiklar för det allmänna omdömet man kan säga ungefär detsamma, som den engelske turisten om klimatet i Italien, nemligen: att vom der finnes något sådant, så är det oändligen litet. Beröm och tadel äro nemligen i dessa recensioner så blandade om hvarandra, att det icke sällan är rent af omöjligt att reda, hvad recensenten egentligen menat med sin anmälan, eller sin kritik. Ett färskt exempel på, huru en sådan der litteraturens brandvakt, går till väga, har Aftonbladet helt nyligen dragit försorg om att allmänheten måtte erhålla, nemligen i N:o 187 och 192, i hvilka en anmälan af Wilh. von Brauns kalender Den Namnlöse förekommer. Emellan början och slutet af nämnde anmälan ligger blott en tiderymd af 4 dagar; men mellan de i N:o 187 och de i N:o 192 framställda åsigter om en och samme författare samt ett och samma arbete ligger ett helt Ginuogagap, så olika äro de. Se här bevis för detta vårt påstående: N:o flS8. N:o 192. vSannt är, att bland hr B:s småpocmer äfven Man (hvilken man? Jo den oförliknelige receni detta hifte finnas många, som kunna kallas båsenten i N:o 187) har någon gång anmärkt, att de täcka och väl skrifna (?); men en viss omskaplynnet, eller, måhända rättare sagdt, den inre ständighet hafva de emot sig, den, att temligen beskaffenheten af hr B:s lyra (! 1!) saknade ett starkt påminna, både till genus och species, om mera vidsträckt id-omfång. Detta torde väl ockhvad man sett i de föregående nio kalendrarne så må hända i visst afseende böra medgifvas, och (? !) från samma hand. Styckena kunna icke devi hafva icke velat förneka det; men deremot är sto mindre vara ganska goda; men nyhetens behag det ganska visst, hvad vi äfven frambållit, att hr sakna de för det mesta. Hvar och en vet, att hr v. B:s poesi, på de punkter, der den befinner B. är qvick, tillochmed stundom genialisk; men sig (2 !) och i de enskiltheter, der den lefver, är omfånget af hans ider är icke betydligt, liksom storartad, utom det, att den också uttalar sig lätt den verld. hvarinom hans erfarenheter hufvudsakoch vackert. Å en annan sida är det också gifligen ligga, visar sig temligen inskränkt till utvet, att då man om hr v. B. anmärkt ett visst rymmet. Dermed (2 ) följer icke, att han ej på slags stundom förekommande repetition af till hufde särskilda punkter (!), der han framträder, ofvudsaken ungefär samma ämnen, så hindrar dock ta är stor; men han besitter föga variation. detta icke, att skaldens snille, inom det fält, hvurI När man har läst ett par af hans volymer, känpå det rörer sig, uppenbarar sig med en lekunde ner man dem till anden nära nog allesammans, talang och ofta med nyhet och originalitet. och det individuella stoff, som denna ande (2?) i Det fordras en icke ringa förmåga att sålunda, hvarje stycke bemäktigar sig, så interessant det så att säga, inom samma krets af föremål kunna må vara, är dock till hufvudsaken vanligen ett I variera ett förut mer eller mindre vidrört ämne och detsamma. Öfver denna slags sjelfrepetition och underhålla läsarens interesse till följd af utbör emellertid hr B. kunna trösta sig, då den offörandets och sjelfva behandlingens förtjenst. I ta varit de största skalders lott, och Kellgren har anmärkt den om ingen mindre än sjelfva Ossian. Motsatserna i begge dessa i en och samma recension, om ett och samma ämne fällda omdömen I äro så i ögonfallande, att de icke af oss behöfva förses med några kommentarier. Att vara eller icke vara, det är frägane, heter det i Hamlet, och denna fråga har recensenten, hvad hr v. B:s isnille och osnillealster beträffar, helt och hållet lemnat olöst. Det kan ock göra hr v. B. detsamma, då han redan sjelf till den stora majoritetens af allmänheten fullkomliga belåtenhet löst densamma. Vi kunna blott icke begripa hvartill dylika recensioner skola tjena. Icke ens som spaltfyllnad kunna de försvara sin plats, åtminstone icke i Aftonbladet: ty vill allmänheten läsa nonsens, så kan den för vida bättre pris förskaffa sig detta nöje, t. ex. genom att prenumerera på Tidningar, samlade i Hjor, der i hvarje nummer något för tillfredsställandet af detta dess lvstmäte förekommer.