att fordra en omedelbar revision af författningen.rDet gläder oss att kunna förklara dessa tidningar, att vi antaga dessa rykten vara helt och hållet ogrundade. Dessa blad veta mycket väl, att det är omöjligt att förhindra illasinnade personer från att hopspinna och sitta i omlopp fabelaktiga rykten om sammansvärjningar. Det är ett välbekant medel att oroa sinnena, att agitera opinionerne och aflägsna oss från det lugn, hvarefter alla goda medborgare längta. Sådana manövrer lyckas olyckligtvis alltid ; man må fördenskull vara beredd på sådana konstgrepp, så länge partierna icke blygas att bekämpa hvarandra med oärliga vapen.Vi kunna imellertid icke underlåta att fästa uppmärksamheten vid omöjligheten af en sådan omedelbar revision af konstitutionen. Konstitutionen är, åtminstone för en gifven tid, den högsta lag i Frankrike. Att fordra dess revision före den bestämda tiden, skulle vara en revolutionär handling, våra lagar förklara det för ett brott. Vi kunna derföre icke dela de citerade bladens mening, att departemental-nämnderna, som äro sammansatta af män, hvilka mera än alla andra äro interesserade uti ordningens och lugnets upprättbållande, skola gifva signalen till förakt för och kränkning af lagarne och störta oss tillbaka i revolutionen. I numret för den 17:de kommer Moniteur du Soir tillbaka till det utspridda ryktet, och slutar sin artikel på följande sätt: Frankrikes ekonomiska ställning, som allaredan är så hotad, skulle blott förvärras under den politiska kampen, och af den nya konflikten skulle blott framgå en ny revolution, och det är j ist det, som Frankrike mest må frukta, ty denna revolution skulle vara oändlig; den skulle blifva en kamp emellan oförsonliga motsatser och sluta i anarki. Det är detta, som man oupphörligen bör upprepa för de goda medborgare, som man vill tubba till obetänkta och olagliga företag. Frankrike har sitt öde i sina händer, genom sin konstitution är det herre öfver sig sjelft, det torde vara tillräckligt. Derföre må det bjuda alla aktning för dess konstitution, det är dess verk. Derföre skola nämnderna, derföre skola alla goda medborgare veta, att den barnsliga otålighet, man söker att väcka, är full af fara för landet, och att den är ett upplyst och fritt folk ovärdig. Bladet 7Evnement berättar: De representanter, som ännu äro qvar i Paris, hafva mycket att beställa, till följe deraf att departemental-nämnderna snart skola sammanträda. Man säger, att det skall så ställas till, att från dem komma att utgå petitioner med anhållan om en revision af författningen. Medlemmarne af venstra sidan vilja i sina departementer ställa sig i spetsen för föreningar, som genom sitt inflytande kunna bekämpa slika försök af det reaktionära partiet. Genom en order af kultusministern hafva lycerna Descartes, Corneiller och Mongev måst utbyta dessa namn, som förskrifva sig från Februari-revolutionen, emot de gamla namnen: Louis le Grand, Napoleon och Saint-Louis. Divisionsgeneralen Excelmans har i den aflidne marskalk Molitors ställe blifvit utnämnd till hederslegionens storkansler. General Petit, kommendant i invalidhotellet, har erbållit hederslegionens storkors. ITALIEN. Times,, som visst ingen kan beskylla för några radikala tendenser, yttrar sig som följer rörande de romerska förhållandena: Vi äro öfvertygade om, att då i November 1848 påfvens regering störtades genom Rossis mord och anfallet på påfliga palatset, den bästa delen af romerska folket med fasa åsett dessa våldsgerningar. Den regering, som då omstörtades, var, efter vår tanka, den bästa Rom haft; kabinettet och dep. kammaren voro sammansatte af förmågor, och synnerligen hade dep. blifvit en samlingsplats för mellersta Italiens ädlaste medborgare. Omstörtandet af denna regeringsform