Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1849, sida 2

hvarför skulle man under detta muntra virrvarr, vid musikens lifvande toner, vid de raska svängningarne af karusellen, vid de skallande skrattsalvorna, de eldiga blickarne, det flödande skämtet ... hvarför skulle man vid allt detta tänka på de tårar, som gjutas i tysthet, sedan nöjets rusgifvande bägare blifvit tömd, de förtviflans suckar, hvarmed ångren gisslar sig, i den underhållna courtisanens yppigt möblerade boudoir, eller i det eländiga kyffe, der gatnymfen döljer sin vanära och sin nöd?.. O, nej!.. hvarför skulle man tänka härpå? Det skulle ju måhända störa nöjet för ett ögonblick och gjuta en droppa galla i dess bräddade bigare! Och sådant aktar man sig för, då man vill ha roligt. ... Likt dagsländor svärmar man då i strålarne af qvällens sjunkande sol, utan att egna en half tanke åt lifvets allvarsamma frågor, utan att ens ana tillvaron af de maskar, som fräta på blommorna... . Och man har roligt. .. Man ler, man skämtar, man dricker och sjunger, såvida man icke super och skrålar.. Om man tillhör , bättre folk,, så roar man sig hyggligt, belefvadt, gentilt.. Man gömmer då orgiens utsväfningar, tills man hunnit hemmets fridlysta asyl, der intet nyfiket öga spejar mellan de fällda rullgardinerna, de stängda fönsterluckorna. .. Eldad af drufvor nas safter sluter man der flickan till sitt bröst . . . och hon .. hon glömmer för ett ögonblick sin