Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1849, sida 1

Det var han — hviskade Theodor. — Han är sålunda fast besluten, att sätta sin plan i verket. Godt — sade Clas. — Skådespelarne i dramen börja infinna sig. Några minuter sednare styrde en däckad skuta uppför elfven, kryssande för bidevind. De unga männen kunde i det klara månskenet följa dem med ögonen ända tills den lade sig för ankar i skygd af samma alar, bakom hvilka löjtnanten tagit sin plats. ne sade Clas leende. — Det skall blifva rätt muntert att våga en dust med dem. Tyst för all del — sade Theodor. — Möjligen skulle vi kunna uppsnappa något ord af deras samtal. Det är omöjligt — invände Emanuel. — Afståndet är för längt. Emedlertid lyssnade de tre vännerna med spänd uppmärksamhet, men hörde dock ingenting med undantag af ett sakta plaskande i vattnet. Slutligen tystnade äfven detta. . . . Ej ett ljud störde vidare naturens högtidliga stillhet. En timma förflöt på detta sätt. ... Ingen af personerna förändrade derunder sin ställning. BJåten låg allt jemnt qvar, skyld af träden och