Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1849, sida 1

SN Ungerns Frihetsstrid. III. ofvets intriger. Jellachichs tåg mot Ungern och Wien. ) Samma dag, den 10:nde September, som den ngerska deputationen lemnade Wien, skref Ferlinand till Jellachich det bekanta, af smicker öferfyllda bref, i hvilket han bad honom bibehäla freden, om möjligt vore, men för öfrigt återkallale hans afsiättning. Vid deputationens återkomst ill Pesth nedlade ministeren sina embeten. I rots af kejsarens vägran lit palatinen de nya -ekryteringsoch finans-lagarne träda i kraft och uppdrog åt Kossuth att bilda en ny minister. Bathyanyis loyala nationalism måste i sarans stund gifva vika för Kossuths öfverlägsna snille och afgjorda hat till hvarje främmande afhängighetsförhållande. Riksdagen hade nemligen samma natt (11:te—12:te Sept.) då dessa beslut sattades, erhållit underrättelse om att Jellachich redan den 9:de i samma månad, i spetsen för en 30,000 man stark bär, gått öfver Dran. Allt tycktes imellertid hafva sammansvurit sig mot Ungern. Kossuth önskade att erkehertig Stephan skulle låta utropa sig till konung, alldenstund kejsaren, genom att lisva och understödja ett uppror, hade förverkat sin rätt till ungerska kronan; men bemälte furste kunde icke förmås att helt och hållet bryta med sin familj, och Bathyanyi, som äfven ryste tillbaka för denna nödvändighet, måste väl ånyo efter några dagars förlopp öfvertaga inrikes portföljen, men var icke i stånd att bilda någon populär ministör. Det var dyrbara dagar, som på detta sätt förflöto i overksamhet. Vid samma tid led krigsministern Meszaros ett nederlag mot Raizerne vid Berskeret; han kunde följakteligen knappast skydda sig sjelf och sin egen ställning, än mindre afstå några trupper att användas mot Jellachich. Wienerhofvet hade nu fullständigt demaskerat sig, med full föresats att kufva hvarje sjelfständig yttring af folkviljan, hvarhelst någon sådan i hesa det vidsträckta riket lät sig förnimma. Hufvudstadens innevånare hade fullt upp att göra med att försvara sin egen frihet. I ett särskildt manifest förbjöd kejsaren alla sina undersåter att företaga något mot Jellachich, emedan han endast verkställde de af kejsaren honom gifna uppdrag mot de upproriske Magyarerne. På samma gång förklarade den österrikiska ministeren Ungern införlifvadt med kejsaredömet. Härtill kom äfven förräderi i sjelfva den ungerska hären — troligtvis en följd af hofvets stämplingar. Grefve Teleky, bror till ungerska sändebudet i Paris, hvilken förde befälet öfver den armå, som blifvit beordrad emot Jellachich, vägrade att strida och flygtade med en mängd officerare till Grätz i Steyermark. Nästan utan motstånd framträngde banen sålunda ända till Balaton-sjön och stod inom 8 dagar från fälttågets början 12 mil från Ofen. Då reste erkehertig Stephan sjelf I till armen och sökte att inleda underhandlingar med banen; men då äfven detta sista försök strandade, lemnade palatinen Ungern och ankom den 24:de Sept. till Wien, der han i kejsarens egna händer nedlade sitt embete. Han förtjenar ) Fortsättn. från föreg. N:r. ———k—W — ——