Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1849, sida 1

Men nu fortsattes samtalet i båten och Theodor lyssnade uppmärksamt liksom förut. Nu återstår — sade den ene lurendrejaren — ingenting annat än att ni ger oss pengarne, ni lofvat.v Ni skolen få dem. Theodor såg honom upptaga en sedel och räcka den ene af de båda smugglarne. I morgon afton klockan 10 således? sade denne. Ja; — ni skolen träffa mig bär. Men det är nödvändigt, att ni noga sen er för och ingenting företagen, så vida ej floden är helt och bållet fri från seglare. Gripen, som redan intagit sin last och är färdig att afsegla när som hellst, ligger afsides från öfriga skepp straxt nedanför flodens utlopp. Som jag redan nämnt har jag träffat öfverenskommelse med dess kapten, hvilken åtagit sig att föra mig och fruntimret till Hamburg. Allt är sålunda klart och vi kunna skiljas åt för i afton.Löjtnanten hoppade ur båten upp på stranden. Nära var att Theodor blifvit upptäckt, hvilket ofelbart skett, så framt han ej krupit några steg tillbaka in uti buskarne. Löjtnanten stadnade ett ögonblick och lyssnade, men i den tanka att det var vinden, som prasslat i löfven, anställde han ingen vidare undersökning.