Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1849, sida 1

aA33A. —— —— ——— — vannämnda grottan, Svanhildas favoritplats, i hvilken hon nästan hvarje afton plägade tillbringa en stund ensam vid sin harpa. Midt framför sig hade de utsigt öfver elfven, som i detta ögonblick framtedde en anblick af lugn och stillhet. Intet fartyg kunde upptäckas... ingen vind upprörde de fredliga vågorna, hvilka glittrade likt diamanter i månans sken. Den närmaste stranden af floden var midt framför stället, der de tre vännerna satt sig, bevext med täta och lummiga alar, hvilka sålunda undanskymde en del af vattnet. En härlig afton — sade Claes efter några minuters tystnad. — Den som nu, till råga på allt detta, finge höra den förtjusande fröken Svanhildas harpa. Det vore något for dig, Emanuel, du, som är musikus. Ja — sade Emanuel — jag har hört, att hon lärer ega en ovanlig talang på detta instrument. -En alldeles utomordentlig — utbrast Theodor. — Hon komponerar sjelf den musik hon spelar, men utan att dock sätta den på noter... Den består af idel fria fantasier, till hvilka hon stundom i ingifvelsens ögonblick sätter ord, hvilka innebälla lika mycket poesi som tonerna... 0 det är en härlig, en ovanlig qvinna. Och denna kostbara perla har du dock bortkastat — sade Claes med harmsen ton. — Och 7)