Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1849, sida 1

rättliga fakultet. På dessa besvär har han, enligt egen uppgift, ännu icke erhållit svar. På detta sätt har hr J. af Lunda-professorerna blifvit behandlad. Vi undertrycka alla reflexioner öfver dessa fakta. Saken talar för sig sjelf, och de rättsinnige af våra läsare skola utan tvifvel intagas af lika djup förbittring öfver dessa herrars beteende, som saken, enligt trovärdiga personers berättelse, väckt på sjelfva stället, der detta snygga skådespel af väld, orättvisa och intriger blifvit uppfördt. Vi öfvergå nu till ett kort referat af bokens innehåll i öfrigt: Skriften börjar med ett företal, hvari förf. infört hela den besvärs-skrift, som till kanslersembetet ingafs i anledning af det vomotiverade och vrångvisa sätt, hvarpå fakulteten vitsordat hr J:s spicimen för adjunkturen. Denna besvärsskrift är högst märklig. Man ser deraf, huru föga sjelfständiga sorskningar och grundlliga studier uppskattas vid universitetet. IIäÄraf finner man att kompilationer och öfversättningar af utländske vetenskapsmins arbeten erhålla vida amplare vitsord, än nya, originella och på djupa studier grundade åsigter. IIr J. går i denna besvärsskrift mycket illa åt sina medsökandes profafhandlingar. IIan bevisar, det de endast afskrifvit andra författare, utan att derföre alltid angifva de källor, hvarur de öst. IIr Cederschiölds specimen — säger hr J. (sid. XI) — företer en icke vanlig åsigt om begreppen af de grekiska partiklarne 05 och H. Men denna åsigt är dock långt ifrån att vara hr C:s. Den är nemligen plagierad, d. å. utan angifven källa hemtad ur en pro-gradu-disputation af en viss Prifer i Breslan, med titel: De un et OD particulis epitome. Vratislavix 1836. Sedan hr J. derefter temligen skarpt kriticerat ifrågavarande compilation fortfar han (sid. XIII): Jag utbeder mig ännu en gång få upprepa hvad jag redan förut yttrat, nemligen att om filos. fakulteten i Lund verkligen ansäge vårt akademiska studium vinna i anseende, värde eller nytta genom dylika specimina, så skulle jag kunna åtaga mig att prestera ett dylikt i hvarje vecka. Men jag skulle likväl vilja undanbedja mig den äran att derunder sätta mitt namn; ty äfven för hela fakultetens enhälliga landatur, skulle jag ej vilja sätta mitt obetydliga författarenamn under oriktigarer åsigter, än mina egna. Efter detta märkliga företal kommer sjelfva det vetenskapliga i skriften eller: Grunddrag till vetenskaplig Språklära (sid. 1—3 6), innehållande de förnämsta af författarens åsigter dels om Grekernas Melrik, dels om den s. k. Åoristiska Tidsbestämmelsen. Det kan så mycket mindre vara vår afsigt att ingå i en utförligare granskning af dessa åsigter, som en sådan skulle föra oss helt och hållet inpå det strängt vetenskapliga gebitet, der flertalet af våra läsare icke skulle kunna följa oss. Vi hafva dessutom endast haft för afsigt att anmäla skriften och göra den större allminheten uppmärksam på ofranstående märkvärdiga befordringsmål. Hvad sjelfva de vetenskapliga äsigterna beträffar, så torde det vara nog att säga, det de blifvit fördelaktigt vitsordade af flera bland Europas förnämsta lärde, och att herr J. helt säkert mor or me va TREE KRANSAR TNE NA AE IEEE SCEN PORR TT NET SR RIS TER OG