Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1849, sida 1

fri från alla biafsigter ... ty eljest är den icke kärlek — eller hur? äNå vil!Jag sade, att du älskat Svanhilda mera såsom konstnär, än såsom menniska... Du har i hennes gestalt, i hennes ansigte funnit din egen fantasis skönaste drömmar förverkligade... ditt ideal förkroppsligadt... I ditt begär att ega henne har ärelystnaden varit det hufvudsakliga mötivet ... ty du tänkte att föreviga dig sjelf, på samma gång, som du tecknade hennes idealiska bild på duken... Det är derföre, som jag sagt: du älskar henne ej för hennes egen skull, utan för konstens och ditt eget ryktes ... Då Theodor ingenting svarade, fortfor Claes: Och bevisas icke detta bäst deraf, att du nu grämer dig mer öfver misslyckandet af din tafla, än öfver förlusten af din brud... Tro mig... i ett hjerta, så ärelystet, som ditt, kan icke den sanna kärleken rotfästas. Gifve Gud, att det varit som du säger — sade Theodor. — Då skulle jag icke hafva misslyckats. En gåta, som jag icke förmår lösak, — anmärkte Claes. äDu har rätt, så till vida — fortfor målaren — att kärleken, såsom sinnlig — och det är den i viss mån alltid, då man älskar en qvinna för hennes egen skull — icke kan existera inom en