Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1849, sida 1

andra sidan tillvaron af ett element vid hosvet, hvilket på den svage kejsaren utöfvade ett större inflytande, än hans officiella statsråd. Grundlagen af den 25:te April hade icke varit så liberal, som man önskat (tvenne kamrar och hög census till första kammaren); den hitintills så öppet handlande ministeren blef allt mer och mer sluten, möjligtvis emedan den sjelf ingenting visste, och intriger kommo i dagen, hvilka röjde en kamarillas hemliga vägar. Då beslöto de Wienska demokraterne att upprifva detta farliga parti, som hotade att tillintetgöra frukterna af Marsrevolutionen. Den 15:de Maj, som i Frankrikes, Italiens och Tysklands största städer blef firad med revolutioner af helt olika karakter, men med samma slutliga syftemål, tilltvingade sig solket, med Aulan (studentföreningen) i spetsen, löftet om en kammare med allmän och oinskränkt valrätt och valbarbet samt om en nära förening med Tyskland. Ministeren Pillersdorf begärde sitt afsked; dock Jät kejsaren det bero vid att under nämnde ministers presidium sammansätta ett statsråd af liberale af ringare betydenhet jemte maskerade reaktionärer. I följd af kamarillans råd flygtade dock kejsaren med sin familj plötsligt, den 17:de Maj, till Innsbruck och förklarade i ett derifrån utfärdadt manifest alla af honom förut beviljade koncessioner för ogiltiga, emedan de blifvit honom aftvingade; dock lofvade han att hålla sina i Mars månad gifna löften. I detta steg låg i och för sig ingenting förnärmande mot Ungern, hvilket tvertemot, liksom kejsaren, måste sätta sig emot edet innerliga anslutandet till Tyskland, och grefve Esterhazy drog fördenskull icke i betänkande, att, tillika med Pulszky, afresa till Innsbruck, liksom för att bevaka sitt fäderneslands interessen, under det att den ungerska ministeren vid samma tid sände tvenne gesandter till den då nyligen öppnade Frankfurterförsamlingen, för att iakttaga de mått och steg, som eröfringslystnaden kunde förleda den att taga mot Österrikes oafhängighet. Men kamarillan hade i syfte ett större mål, än att tillintetgöra frukterne af den sednaste revolutionen i Wien. Det är svårt att med bestämdhet yttra någon ting om sammansättningen af ett dylikt hemligt förbund; vi se blott frukterna af dess verksamhet och kunna deraf sluta soss till dess karakter. De stora resultater, som reaktionen ernått i Österrike, kunna imellertid icke öfverraska oss, då kabinettet i Wien alltid har gjort sig kändt såsom ett tillhåll för kabalen, öch det är möjligt att alla de rörliga partier, som ditintills i mindre skala drifvit deras ränksmiderier, genom den starka påtryckningen förenade sig till att kufva folkväldet för att ånyo få badda sig i nådens solsken eller svalka sig i skuggan af den glänsande kejsarkronan. Hufvudet för denna sammansvärjning, hvars spår vi kunna följa ända till kort efter Marsrevolutionen, (Jellachichs utnämnande till ban; kejsarens vägran att sanktionera upphäfvandet af urbarialbördorna i Ungern) är efter all sannolikhet den intriganta erkehertiginnan Sophia, den nuvarande kejsarens mor, under hvars banr hela den i början sprängda aristokratien och byräkratien småningom samlat sig. Väl vågade kamarillan icke att arbeta på införandet af absolutismen i ——