Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1849, sida 2

Nej — Emanuel väntar ner på gatan..... Han vill också göra sällskap. Godt ... jag kommer på minuten.Den unge mannen kastade af sig arbetsdrägten, klädde sig och följde vännen, som gick förut nedför trappan. zmanuel väntade utanför huset. Hvartåt skola vi gå? sade han, -Åh— vi gå väl åt Baldersholmstrakten — sade Clas. — Vår vän Theodors hjerta drager honom bemotsdadligi deråt.Det är också den vackraste promenaden — sade Theodor. — Vi följa stranden af Götha elf. ... Jag tycker så mycket om denna flod med dess stolta, oroliga böljor... Som dock blifvit timda af menniskosnillet och konsten — sade Clas, — Jag tycker icke om böljor, som låta tämja sig. ... Nej, tacka vet jag Niagara! det är en flod, som duger. Åh — jag tycker att Götha elf är ganska bra — sade Emanuel. — Stränderna äro ju förtjusande på många ställen. vLåt oss följa dess stränder då — sade Clas. — Om ödet gynnar oss, så kanske vi få se en skymt af den sköna Svanhilda, Theodors försmådda brud. Försmådda! — utbrast den unge målaren häftigt. — Hur kan du säga så, Clas?