dane frukter skördas af den statsförsattning, E. M. nu grundat af fri konglig maktfullkomlighet i öfverensstämmelse med folkets vilja och efter öfverenskommelse med konungarikets riksförsamling, det är hela folkets innerliga önskan. Gud bevare Danmarks konung och gifve honom segerns glädje öfver alla landets fiender!Den deputation, som öfverlemnade denna adress, bestod af smedgesällen Jacob Hansen, väfvaregesullen Klamer, skräddaremästaren Lund, jerngjutar n P. T. Lunde och magister Adolph Steen. Den erhöll audiens på Fredriksborgs slott. Herr Lunde förde ordet. Sedan adressen blifvit uppläst, uttryckte konungen sin glädje öfver detta nya bevis på folkets tillgifvenhet och tillfogade, att ban först efter lång öfverläggning med sig sjelf beslutat nedlägga envåldsmakten, men att detta skedde med det glada hopp, att det skulle linda till folkets bästa och landets välsignelse. Deputationen inbjöds (befalldes således icke) samma dag till den kongliga taffeln. Orla Lehmann är frigifven ur fångenskapen och har ankommit till Köpenham. HERTIGDÖMENA. På en interpellation i den schlesvigholsteinska landsförsamlingen angående vapenstilleståndet, afgaf departementschefen för krigsväsendet en kathegorisk förklaring, enligt hvilken ståthållarskapet hade protesterat mot vapenstilleståndet, när underrättelsen ankom om dess afslutande; ministern Brandenburg bade svarat på protesten, att ståthållarskapet utgick från falska förutsättningar i afseende på traktaten. Ståthållarskapet hade då begärt närmare förklaring, hvari dessa falska förutsättningar bestodo, men icke erhållit något svar. En positiv förklaring, att vapenstilleståndet var förkastadt, hade ståthållarskapet icke velat atgifva, dels emedan det icke ville gå den förestäende underhandlingen i förväg, dels emedan det, innan Preusseen ratificerat fördraget, hoppades på hjelp af andra tyska stater och dels emedan Preusken då ännu icke hotat att återkalla sina officerare. Men sednare hade saken vändt sig till hartigdömenas skada. Preussen ratificerade traktaten, utan att centralmakten eller någon annan tysk makt ville komma med hjelp — den förra befallde tillochmed fiendtligheternas inställande — och general Bonin, jemte andra preussiska officerare ville genast lemna hertigdömena, om man gjorde faktiskt motsånd. Dessa förändrade omständigheter hade nedtryckt hertigdömenas motståndskraft, så att ståthällarskapet, för att icke få landet öfversvämmadt af fienden, ansåg sig böra förhindra ett sammanstötande med denne, innan arinken erhållit nya, dugliga officerare. — Genom att draga trupperna tillbaka öfver Eidern hade man förebyggt båda delarne, utan att uppgifva något af landets rätt och utan att stäthållarskapet derigenom bundit sig med afseende på sin framtida verksamhet. Stäthållarskapet hade således icke erkänt vapenstilleståndet. Från Flensburg heter det, att de danska fångarne d. 13:de skulle passera staden, för att utvexlas. I I I I I I I I I I en skrifvelse från Flensburg till tidningen I Altonaer Mercurs, angående anfallet på de danske officerarne i Flensburg, heter det, att Bauditz och Krieger blefvo åtföljde af en mängd gatpojkar, som sjöngo den tappre landtsoldat;att en kontrollör, som hissat dannebrogen, fått sitt hus demoleradt, samt att Krieger skulle hafva kallat några slesvigholsteinska soldater, som mötte honom på gatan, för Schufter, hvarför en miingd soldater och civila sleto värjan från honom, misshandlade och tillfogade honom ett sår i I hufvudet. En ny dansk parlamentär, grefve Reventlow, som kom körande från Haderslev med en husar på kuskbocken, blef, enligt samma bei rättelse, misshandlad och måste på omvägar föras till Prittwitz. En annan dansk officer hade gått in på ett värdshus, der några preussiska officerare voro, hvilka slogo ring omkring honom och med dragna värjor konvojerade honom ombord. De preussiske officerarne blefvo äfven insulterade och måste göra bruk af blanka vapnet. ——— —D0— F— —