Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1849, sida 1

vSe der kommer en bonde med din häst, Calle! Han har förmodligen igenkänt och fasttagit den. Så förhöll det sig också. Glad hoppade den unge grefven ned från sin vådliga plats bakom löjtnanten och återtog sin egen häst, sedan han i sin förtjusning belönat bonden med alla de penningar han hade hos sig, hvilket dock icke var så serdeles mycket, emedan det var grefvinnan, som hade den större penningekassan om händer. Förnöjd vände bonden om till sitt hem, medan ryttarskaran, sedan numera allt bhfvit återställdt på sin förra fot, i maklig lunk återtog vägen åt Baldersholm, dit de också utan vidare äfventyr lyckligen anlände. Grefve Silfverstjerna och grefvinnan Yxenhjelm mottogo dem på trappan. -Nå hur har resan gått?frågade grefven. Åh — vi hafva haft många äfventyr — sade Svanhilda, i det hon hoppade ur sadeln — och det är verkligen en lycka, att vi allesamman återkomma med lif och lemmar oskadade. Store Gud — har något händt Calle? — ropade grefvinnan häftigt. — Han ser så blek ut. v Åh — det är inte farligt. ... Jag har bara stött mig litet, mamma. Nu är det allt öfver.