Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1849, sida 1

I I III skattebevillningsrätt; 3) ett på bredare demokratiska grundvalar fotadt representationssätt och 4) en konstitution för hela kejsaredömet. Kossuths tal andades vid detta tillfälle ingen bitterhet mot Tyskland och Österrike, men väl en glödande frihetskärlek och djupt hat mot den beståndande regeringen. Hänförde så väl af detta tal, som af tidens vigtiga tilldragelser i öfrigt, röstade tillochmed hela den konservativa majoriteten för Kossuths förslag, hvilket äfven samma dag kom under öfvervägande i magnatkammaren; men oaktadt Bathyanyis, Michaöl Esterhåzys och Szechenyis kraftiga understödjande blef antagandet deraf uppskjutet, emedan erkehertig Stephan hade afrest till Wien för att af Metternich emottaga förhållningsorder. Denne gamle statsman uppbjöd vid detta tillfälle sina sista krafter, för att aflägsna ett oväder, som han under ett halft århundrades oafbrutna verksamhet hade sökt förebygga och aldrig bade anat kunna komma att närma sig det muntra, lefnadsglada Wien. IIan försökte att vinna Stephan för vidtagandet af stränga mått och steg; men denne, som insåg omöjligheten af att trotsa tidens oafvisliga fordringar, nekade honom sin medverkan och lemnade Wien d. 10:nde Mars. Då beslöt Metternich, att, utan Palatinens samtycke, upplösa den ungerska riksdagen, och skulle äfven utan tvifvel hafva fullbordat detta sitt uppsåt, om icke den revolution, som hotade att utbryta i Wien, hade gifvit honom annat att tänka på. Den 13:de Mars befann han sig på flykten från ett rike, som han under loppet af så många år nästan enväldigt hade styrt. Imellertid hade Kossuth icke stannat vid det första steg, han tagit på reformernas bana. Under erkehertigens frånvaro hade han i förening med Bathyånyi utarbetat ett förslag till en fullständig social revolution, hvilket han den 14:de Mars förelade Ständetafel. Utan diskussion beslöto samma dag så väl denna kammare, som magnatkammaren (båda enhälligt) att till kejsaren sända en deputation, för att, utom redan förut af riksdagen antagna fordringar, begära 1) att alla skatter och allmänna bördor skulle, utan I afseende på stånd eller klasser, fördelas lika på alla Ungerns innebyggare, i mån af deras förmögenhet; 2) att urbarialbördorna och böndernes naturaprestationer genast skulle upphäfvas, men godsegarne af staten hållas skadeslösa för denna uppoffring; 3) att så väl borgarne som bönderne skulle erhålla en proportionerlig utöfning af rösträtt till utseende af ombud vid riksdagen, hvilken icke längre skulle representera komitaterna eller enskilta kaster, utan hela folket; 4) tryckfrihet, nationalbeväpning och jurydomstolar, inför hvilka rättegångsmålen skulle afhandlas muntligt och offentligt; samt 5) förening med Siebenbiärgen, en sak, rörande hvilken detta sistnämnda lands riksförsamling vid sista sessionen högljudt hade uttalat sina önskningar. Omedelbart efter att dessa beslut blifvit fattade ankom underrättelsen om revolutionens seger i Wien, och under allmänt jubel erhöllo erkehertig Stephan, Bathyånyi och Kossuth det uppdrag, att till Kejsaren framföra riksdagens fordringar. Då denna deputation, som beledsagades af en talrik I skara ungerska representanter, påföljande dagen — ——— ——