erhålla befallning att lemna Ungern ), förklarade Kossuth, att riksdagen icke ville låta sig beherrska af hufvudstaden, att de framställda önskningarne en gång skulle blifva en följd af Ungerns sjelfständighet; men att det nu icke vore tiden att på detta sätt belöna Österrikes Ungrarne visade välvilja. Efter att hafva erhållit detta besked, förhöllo sig innevånarne i Pesth alldeles stilla. En kontrast mot dem bildar Tyskarnes beteende i Pressburg. Afundsjuke öfver att deras judiska medtäflare i denna stad, framför hvilka de dittills, i följd af sina stora privilegier, åtnjutit många fördelar, nu hade blifvit ställde på samma linea, som de sjelfve, och redan på några få dagar svingat sig rätt ansenligt upp, tillställde de på sjelfva Långfredagen mot den dem förhatliga nationen ett upplopp, som tvingade en stor mängd judar att flykta till Wien. Dylika upptåg förnyades åtskilliga gånger, synnerligast i Pesth, der judarne hade fått tillträde till nationalgardet; men öfverallt var det Tyskarne, som af handelsafund gåfvo anledning dertill. Magyarerne deremot togo judarne under sitt beskydd. Riksdagen utfärdade fördenskull ögonblickligen den befallning, att folkförsamlingar blott med vederbörande auktoriteters bifall och i ett bestämdt uppgifvet lagligt syftemål fingo ega rum. Imellertid hade Bathyanyi bildat sin minister: Michael Esterhazy blef minister för utrikes ärenderna, Kossutk finans-, Szemere inrikes-, Szechenyi kommunikations-, Eötobs kultus-, Gabor Klanzal handelsoch industri-, Deak justitieoch Meszaraos krigs-minister. Den sistnämnde uppenöll sig vid sin utnämning uti Italien; hvadan Kossuth, som var själen i ministören, tillsvidare jfvertog krigsportföljen. (Forts.) ) Detta förslag utgick, såsom i ett föreg. nummer if denna tidning blifvit omförmäldt, från Paul Nyari. Tossuth och Ungrarne hafva sedan bittert fått ångra tt de icke lyssnade till detsamma.