Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1849, sida 1

er lefnads olycka ... ni skall mörda ert hopp . som skall tillintetgöra er barndoms, er första ungdoms illusioner. . .. Man vill smida er fria, brinnande ande i tunga fjettrar. .. . O min fröken . . . mitt hjerta blöder då jag tänker derpå. . . . Skola då menniskorna ega rättighet att på detta sätt håna hjertats heligaste, gudomligaste känslor ... lägga bojor på själens vingar? ... Hör mig, min fröken ... slit dessa bojor!vOmsdjligt! ... mumlade Svanhilda, djupt skakad. Omöjligt! ... och hvarföre omöjligt? Den tid är förbi, då fäderna hade rättighet att sälja sina barn... Och om ni ej vågar trotsa er faders vilja, så fly då heldre, min fröken.... Fly! ... hvart? — sade den unga flickan, i det hon tog händerna från ansigtet och nu först observerade löjtnantens knäböjande ställning. — Hvart vill ni, att jag skall fly?: 0 min fröken — ropade den unge mannen med lidelse — om ni ville följa mig, så skulle jag helga hela mitt lif åt er lycka. ... Jag älskar er ursinnigt, med passion... så, som jag ännu aldrig älskat någon qvinna. ... Ni är för mig uppenbarelsen af det skönaste, det herrligaste jag sett på jorden... min ungdoms ideal, mina drömmars brud. ... Ni vet att inga band fästa mig vid Sveriges jord... att jag i en Ufjerran dal eger ett hem att bjuda min maka....