Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1849, sida 2

Sannt... men han kan finna ersättning i något annat.O nej... säg icke det... Hvarje menniska har en inre kallelse till något visst. ... Om detta förfelas genom ödets nycker, så skall hon evigt känna en dunkel trånad, en tärande oro, som intet kan försona. ... Utom döden, utbrast Svanhilda med en blixt ur sitt mörka öga. Samtalet afbröts här, ty grefven steg upp och uppmanade sina gäster att begifva sig åt trädgården, för att njuta af aftonsvalkan. Han bjöd armen åt grefvinnan Yxenhjelm och löjtnant Tornersköld ledsagade Svanhilda. Den unga fästmannen gick efter och motade på. Och så begaf man sig ut åt trädgården. . ... Och nu hoppas jag läsaren finner, att jag gjort honom bekant med ett ganska intressant sällskap? XIX. Några besök. Det var om aftonen samma dag som Yxenbjelmska familjen tagit sitt inträde på Baldersholm. (Forts.)