Article Image
storien från 1814 till 1830 och från 1830 till 1848, som bevisar det. Före 1830 — hvem var det som understödde karbonarismens sträfvanden och oppositionens motstånd och underbläste folkpassionerna? Det var den tillbakasatta bourgeoisien. Efter 1830 — hvem var det, som insurgerade Vendåe, besoldade emöterna i Paris och alltid voterade med republikanerna? Den tillbakasatta och retade adeln. Från 1814 till. 1830 voro bourgeoisie och folk två mot en, Likaså voro från år 1830 till 1848 adel och folk två mot en. Alltid en emot två! Och J viljen ännu återställa konungadömet? IIvilket sjelfbedrägeri! Nej, varen förvissade derom, att republiken är den enda regeringsform, som är möjlig i Frankrike, åtminstone för en ganska lång tid. Hvad skall man alltså göra? Man måste ställa och befästa den på dess sanna grundvalar; republiken måste blifva frihetens regering genom förnuftet och styrkans genom de fördelar, republiken medför — och det är lätt. ENGLAND. Det tal, herr Cobden höll i det bekanta folkmötet i London-Tavern, är alltför märkvärdigt, för att vi icke skulle återkomma till detsamma. Herr Cobden fäste de närvarandes uppmärksamhet deruppå, att det engelska folket, utom ungrarnes direkta understödjande med penningar och vapen, äfven har ett annat medel att motverka den ryska interventionen i Ungern: att vägra Ryssland kredit. Ryssland, sade han, kan icke göra tvenne fälttåg utom sina gränsor, utan att söka ett lån i vestra Europa. Ryssland har aldrig satt en här af 30,000 man i rörelse, utan att antingen erhålla subsidier af England eller penninglån i Amsterdam. Jag har nyligen besökt Ryssland och skådat något bakom kulisserna; och jag kan försäkra er, att Ryssland icke kan göra tvenne fälttåg i Ungern, utan att låna penningar i vestra Europa eller plundra Petersburgerbanken. År 1829 var Ryssland inveckladt i krig med Turkiet; efter ett fälttåg var det tvunget att vända sig till Hope komp. i Amsterdam, för att få låna 40 millioner gulden. Samma förbållande inträffade år 1831, när polackarne reste sig; äfven detta 9 månaders krig kunde det icke föra utan lån. Ryssland har ingen i sitt land, som kan låna det ett halföre. Siberiens guldminor gifva det icke mer än 200,000 pd st. årligen. Det heter, att i hvalfven i S:t Petersburgs citadell ligger en stor valuta i ädla metaller. Ja, det är en metallreserv, sådan som engelska bankens, en reserv af 14 millioner, för att uppehålla en papperscirkulation af 40 till 50 millioner. Skall väl någon i Londons City våga att bidraga till ett ryskt lån, vare sig direkt och öppet, genom agenter eller associering med något bus i Amsterdam eller Paris? Skall väl en medborgare våga inför detta fria lands medborgare att med sina penningar bidraga till utrotande af ett oskyldigt folk? Man har redan talat om ett sådant förslag, men om det förverkligas, så lofvar jag er, att vi, fredspartiet, (som äfven här vill verka blott med moraliska medel) skola hålla ett möte, sådant som London ännu aldrig sett det, för att framdraga i ljuset det blodbefläckade förslaget, med föraktets finger utpeka de individer, som till ett sådant ändamål skulle utlåna sina penningar, och påtrycka en sådan person en evig skymfs brännmärke. Såsom redan i ett föregående nummer är omnämndt, deltogo i detta folkmöte en mängd parlamentsledamöten och flere bland Englands mest ansedda statsmän. Sympatierna för Ungern tycktes helt och hållet hafva öfverflyglat det lugn, som är Brittens karakter eget, och man fick höra tal, mera glödande, än som kanske någonsin flutit från en engelsmans läppar. En enda talare vågade att i en viss mån taga ryssarnes parti, men ban nedtystades med ropet: ni talar som en rysk spion.v

3 augusti 1849, sida 3

Thumbnail