? —— — ———————— framstående i hans ansigte ... men den var icke Grekisk, icke heller Romersk . .. och, Gud förlåte mig, jag tror icke ens att den var Svensk. Vår grefve var klädd med en viss elegans. Det enda man kunde anmärka mot hans parur, var att kläderna ej ville sitta riktigt bra, och det oaktadt de voro sydda af Ahberg från Berlin. Detta var dock ingalunda skräddarens fel; ... han hade nog uppbjudit all sin förmåga, men uppgiften hade för honom varit lika qvistig, som grefvens vext. Oss återstår nu blott, att nämna några ord om den tredje af de värda reskamraterna i vagnen. Denne — en löjtnant Tornersköld — utgjorde en verklig kontrast till sin rika slägting. Hans ansigte saknade ingalunda uttryck och hans små ögon spelade qvickt och lifligt omkring åt alla håll. ... Han var icke vacker, men hade ett intelligent utseende, som skulle gjort ett angenämt intryck, om icke ett visst hånfullt drag kring läpparne stundom vanställt honom. ... Det syntes tydligen att han ansäg sig för en öfverlägsenhet ... en intressant personlighet, som kunde med ett visst förnämt förakt se ned på de lumpna hvardagsmenniskor, med hvilka slumpen fört honom tillsamman. ... Men för tusan! . .. vi glömma ju alldeles bort att införa sällskapet på Baldersholm. ... Det torde vara tid dertill.... De första helsningarne