Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1849, sida 1

Gerna, om det kan gifva dig någon ersättning för förlusten af konstnären. ... Jag var inne och såg på den för en stund sedan. .... Den liknar dig på ett förvånande sätt, men iden, som den skulle återgifva, finnes der ej. . .. Det är blott draperiet och det rysliga halsbandet, som påminna om Egyptens drottning. . . . Ansigtet uttrycker ingenting. Alltför artigt — sade Svanhilda med ett melankoliskt småleende — det liknar mig, säger ni, och uttrycker ändå — ingenting.Dermed har jag icke sagt, att ditt ansigte saknar uttryck — återtog grefven leende — jag påstår blott att bilden ej uttrycker hvad den borde.m Det är en annan sak — sade Svanhilda. — God natt, min far.God natt — sade grefven. — Kom ihåg Svanhilda, att du bemöter unga Yxenhjelm bättre än du bemötte hofmarskalken.... Denna gång skall du icke kunna slingra dig undan. Vi få väl se — mumlade Svanhilda, i det hon tillslöt dörren — vi få väl se!Några dagar efter ofvanstående uppträde rullade en tung resvagn fram på gården vid Baldersholm.