anklagade öppet officerarne för förräderi, chur man i sjelfva verket endast kunde klandra den för oskicklighet. Anklagelsen ogillades af riksdagen. Perczel, som derigenom kom i ett spänd förhållande till sin vän Kossuth, lemnade riksdagen, i det han förklarade, att de ungerske girondisterna skulle störta fäderneslandet i förderfvet genom sin böjelse för underhandling, stället för handling. Knappt 3 dagar derefter stod Perczel i spetsen för en. insurgentkorps, hvarvid han visade sig ega en talang, för hvilken han ditintills icke gjort sig känd, nemligen en guerillachefs. Med sin korps, som snart uppgick till 15,000 man, vände han sig mot Jellachichs högra flygel och lyckades genom några väl beräknade manövrer att tillfångataga de båda generalerna Roth och Philippowich, jemte en del af deras trupper, hvilka han i triumf införde till Pesth. Bland fångarne var äfven major Hentzi, hvilken, likasom en stor del af officerarne, befriades ur fångenskapen, mot sitt hedersord att icke vidare tjena mot ungrarne. Hade Perczel fått råda, så hade Hentzi och de andre bland de fångne officerarne, som voro infödde ungrare, blifvit ställda för krigsrätt och skjutna såsom landsförrädare. Men riksdagen ville icke gå in derpå, och de undsluppo alltså helskinnade, hvilket de belönade dermed, att de, såsom skurkar, bröto sitt hedersord och åter ställde sig under Windischgrätz fanor, hvilken löste dem från detsamma under den förevändning att man icke vore tvungen att hålla ett löfte, gifvet rebeller.Då österrikiska arm6en, nära upplöst, drog sig undan för de segrande ungerska vapnen, qvarlemnades Hentzi i Ofen, för att försvara dess fästning mot ungrarne. I den utomordentligt blodiga strid, som slutade med att fästningen föll i ungrarnes händer, erhöll Hentzi banesäret och fick således en bättre död, än förrädaren varit värd. De båda syskonstäderna Ofen och Pesth hafva emellertid genom IIentzis barbariska bombardement dyrt fått plikta för riksdagens mildhet. När ungerska hären, åtföljd af riksförsamlingens medlemmar, drog sig tillbaka öfver Theiss, vände sig Moritz Perczel mot söder, samlade en guerillaskara i komitaterna mellan Donau och Theiss och började operera mot Baczka och det så kallade serbiska woiwodskapet. Här bestod han en kedja af strider, men sedan med afgjord lycka. Han undsatte staden Szegedin, inryckte i Theresiopol, slog den serbiske härföraren Stratimirowich, den österrii början med vexlande, kiske generalen Puffer och röfvareanföraren Knicianin efter hvarandra samt stormade slutligen de starka skansarne vid S:t Thomas, hvarigenom landskapet Bacskas eröfring fualländades och betryggades. Zombor, Neusatz sattes af honom; genom sina operationer i banatet lyckades det honom att sätta sig i förbinlelse med general Bem, som från Siebenbirgen sframträngde mot Temesvar. För närvarande opererar han emot Syrmien, Kroatien och Slavonien. På Perczels utomordentliga djerfhet blott. ett exempel anföras: när Windischgrätz inagit Pesth, lemnade Perczel plötsligt sin korps ör några dagar och red i österrikisk generaladförposterna utantsuniform genom de kejserliga n i Pesth, för att träffa sin älskarinna före en långvariga skiljsmessa från henne, hvilken an insåg, att de blifvande operationerna skulle hnedföra. Två dagar derefter stod han åter i petsen för sin korps. Perczel är knappt 30 år gammal, men ser ut tt vara äldre; han, den ädle Arthur Görgey ch serbiske generalen Stratimirowich äro trolien de yngste generaler i hela Europa. och Panczowa bebehöfver —