Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1849, sida 2

Han räckte handen åt Svanhilda. Hon eryckte den med en tår i ögat. Ni reser? sade Theodor. Ja — jag har intet mera hör att beställa... Farvål! i morgon bittida är jag på väg till Kontinenten. Ännu en handtryckning ... ännu en blick... och den Italienske målaren var försvunnen. Är då allt hopp förbi, Theodor! — sade Svanhilda, då de åter blifvit ensamma. vJa — svarade målaren sorgligt — jag skall aldrig lyckas... Och grefven vill icke förunna mig mer än denna korta stund.När träffas vi åter, Theodor?På din bröllopsdag, Svanhilda.vHvar?Här, i detta rum.Han pekade med en betydelsefull ätbörd på glasdörrarne hvilka ännu stodo öppna. Jag skall komma... i min brudskrud — sade den unga flickan, i det hon till bekräftelse räckte honom sin hand. Tackly Theodor tryckte denna hvita hand till sitt klappande bjerta, stötte derefter upp glasdörrarne till balkongen och störtade ut. Svanhilda stod ensam qvar i sin orientaliska skrud stödd mot en pelare i det praktfulla galleriet.