Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1849, sida 1

Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. I (Forts. fr. n:o 173.) Det måtte varit ett förbannadt spektakel, de ställde till med den der hofmarskalken — anmärkte Emanuel. — Jag frågade Claes derom i förmiddags, men han ville ingenting säga, innan vi råkas alla tre, förklarade han. Så mycket hörde jag, att hofmarskalken haft en liten kärleksintrig med någon af domestikerna, och att hans aktier derigenom fallit ...-. Den gamle narren. Theodor svarade icke. Han hade åter försjunkit i sin förra tankfallhet. Då Emanuel icke vidare kunde få honom att svara, steg han upp; tog sin hatt och aflägsnade sig. Det bief natt... klockan slog 12... 1... 2, och ännu fortsatte den unge målaren sin oroliga promenad, försänkt i mörka tankar... Han anade, att konstnärsanden skulle svika honom i det afgörande ögonblicket... Och om detta inträffade... om han misslyckades... då vore icke allenast hans kärleks, utan äfven hans äregirighets drömmar förintade... upplösta, likt såpbubblor.