Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1849, sida 2

I nämner, likasom af oförsigtighet, att österrikarne en gång voro stadda på återtåg och att dagens ära tillkommer ryske generalen Sass, som framryckte med 20,000 man reservtrupper. Det vill häraf synas, som om ungrarne, efter att hafva slagit Paskiewitsch, äfven trängt österrikarne tillbaka, samt att de kejserlige härarne räddades från ett nederlag blott genom ankomsten af Sass och hans korps på slagtfältet. Allt antyder, att Dembinski blifvit utnämnd till generalissimus öfver hela ungerska armsen och Damjanich till provisorisk krigsminister. Denne sistnämnde förlorade för någon tid sedan sitt ena ben i en batalj, och innan han ännu var rigtigt läkt, lät den oförfärade krigaren på slagtfältet vid Komorn den 11 dennes föra sig omkring i en lätt vagn och vidtog derifrån sina dispositioner. Den utmärkte bataljmalaren LAllemand har träffats af en dödande kula, när han från Komorn var sysselsatt att afteckna striden d. 11:te. Norra krigsskådeplatsen. Ungerska ströfkorpser visa sig nu i Ryssarnes rygg, anfalla plötsligt enskilta afdelningar, nedhugga förposter, bemäktiga sig transporter och husera med ett ord så, att tillochmed de ur österrikisk och rysk källa flutna berättelserna tala om den stora skada, de förorsaka, och den otroliga djerfhet och oförvägenhet, hvarmed de utföra sina företag. Då de öfverrumpla ryska transporter, har det händt, att de afväpna de fiendtliga soldaterna och sedan låta dem gå med den förklaring, att Ungrarne icke förfara så tyranniskt som Ryssar och Österrikare. Oaktadt segerbulletinerna, som ingå från ryska hären i Ungern, tror man åtminstone icke i Polen, att de kejserliges sak står så serdeles väl. Bulletinerna stå i den största motsats till det, som sker i Polen. Utom det, att de vid galliziska gränsen stående reserverna inkastas i Ungern, vintar man ännu betydande förstärkningar från Ryssland. Detta framdragande af beständigt nya stridskrafter, jemte de utomordentliga försigtighetsmått, som nu plötsligt vidtagas i Polen, bäntyder icke på något för de ryska vapnen fördelaktigt. Polska adeln ärbefalld att slytta till hufvudstaden, tydligen för att hindra den agitera landtfolket och beröfva detta dess ledare vid ett möjligt revolutionsförsöbk, och de strängaste åtgärder vidtagna, för att undertrycka hvarje annan underrättelse från krigsteatern, in de svassande bulletinerna. IIvarför allt detta, om vapnen i Ungern äro segerrika? De sednaste underrättelserna från den norra krigsteatern äro imellertid af den natur, att de innebära en slags förklaring. Magyarerne draga sig öfverallt tillbaka, och medföra, gömma eller förstöra alla lifsmedel, så att trupperna sjelfva måste föra med sig hvad de behöfva. Ryssarne oroas af ströfkorpser, men se ingenstädes någon hufvudstyrka framför sig: den ännu alltid obesvarade hufvudfrågan är och blir således: hvar stå Ungrarne? Utom det att Ungrarnes lyckliga ströftåg förorsaka brist på lifsmedel i ryska lägret samt ökar eländet och dödsfallen i detta, veta de ryske generalerne icke, om de hafva den fiendtliga hufvudstyrkan framför eller bakom sig. De hysa derför beständigt den fruktan, att Ungrarne skole kasta sig öfver deras reserver eller inbryta i Gallizien, organisera upproret der och förlägga krigsteatern dit. Temligen starka afdelningar angerska husarer och beridna honveds ströfvra iltemellanåt öfver galliziska gränsen, hvilket gifvit anledning till ofta återkommande rykten, att Ungrarne inbrutit i detta land; det intryck, le gjort på befolkningen, bar visat ryska regeingen, hvad den i ett sådant fall har att vänta. Den ryska korps, som besatte Debreczin, hees nu vara på väg mot vester, för att förena ig med Paskiewitsch. Om samma korps berätade Wienertidningar, att den lemnat Debreczin ch framträngt från Hadhaz till Nyireguhaza, nen detta framträngande reducerar sig vid en lick på kartan till en rörelse tillbaka, ty Nyieguhaza ligger minst 7 mil norr om Hadhaz. Oaktadt Debreczin frivilligt underkastade sig, ira ryssarne hafva plundrat staden. De off