Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1849, sida 2

ru en Wienertidning skildrar förloppet och resultatet af densamma: Mien d. 19 Juli. I motsats till en mängd stridiga rykten kunna följande meddelanden betraktas såsom pålitliga. Det har lyckats en del af den vid Komorn koncentrerade ungerska armåen att gå öfver från södra till norra Donaustranden, sedan alla genombrottsförsök blifvit omintetgjorda på stora Schiittön och södra Donaustranden, genom hvilka den magyariska korpsen hade för afsigt att förena sig med Aulichska härafdelningen. Magyarerna hafva d. 15 förnyat samma försök på norra sidan och med häftighet kastat sig på den ryske armekorpsen under fältmarskalk Paskiewitsch, hvarigenom denna tvangs att draga sig tillbaka till Duna Keczi. Men de K. K. trupperna opererade från högra Donaustranden och divisionen Ramberg från Pesth i rättan tid, hvarpå Magyarerna, för att icke kringgås, drogo sig tillbaka. De försöka nu framtränga i nordostlig rigtning emot Ipoly Sagh. För att förhindra deras vidare framryckande och skydda de redan pacificerade trakterne, har fältmarskalk Paskievitsch med en del af sin armkorps, hvilken står vid Waitzen och Erlau, företagit de rörelser, som voro af nöden för detta ändamål. Men för att också betaga dem hvarje möjlighet att komma till Theiss och gå öfver denna flod är ryske generalen Sacken beordrad emot Miscolez med en korps, som från Gallizien öfver Stry redan inryckt i Ungern. Den kejserliga ryska divisionen Paniutine har den 17 uppbrutit till Pesth, och man tror, att den kejs. österrikiska donauarmbens högqvarter med det snaraste skall förläggas från Nagy Igmand.En blick på kartan gör å ena sidan en del af uppgifterna i denna berättelse misstänkta, ocli antyder å andra sidan, icke allenast att magyarerna allvarsamt slagit ryssarne, utan ock att resultatet af striden varit till magyarernas fördel. Huru österrikarne utan vidare hinder kunnat gå öfver till norra Donaustranden och huru Rambergs lilla korps, som stod i Pesth, kunnat samma dag, som den uppbröt derifrån, deltaga på ett afgörande sätt i slaget vid Waitzen, såsom det af officiella berättelser antydes, är och förblifver en gåta. Deremot upplyses man af kartan, att det åtminstone är tre mil från Waitzen, der slaget stod, till Duna Keszi, dit ryssarne drogo sig tillbaka, hvilket bevisar, att den motgång, för att icke säga nederlag, deras vapen här ledo, varit betydlig; i motsatt fall kan man vara öfvertygad derom, att de officiella österrikiska berättelserna skulle förtegat hela affären, hellre än att sätta en fläck på den gamle Paskievitschs krigareära. Vidare heter det, att ungrarne nu framtränga mot Ipoly Sagh, och att man, för att afskära dem vägen till Theiss, måst beordra en nyligen öfver galliziska gränsen inryckt korps att besätta Miscolez, som ligger omkring 18 evenska mil från Waitzen. Denna uppgift påpekar tillräckligen, att Paskiewitsch anser sig icke kunna med de krafter, som stå honom till buds, hindra magyarernas sramträngande mot Theiss, hvilket äfven bestyrkes af en blick på kartan; Paskievitsch, som stod utbredd mellan Waitzen och Erlau, da ungrarne stodo vid Ipoly Sagh, kan, såsom det synes, icke med koncentrerad styrka kasta sig i väsen för ungrarne, som framrycka i nordostlig rigtning. De kejserliges förposter kring Komorn oroas lag och natt, förpostfäktningar ega hvarje dag um och de magyariska husarerna utföra de djerf-vaste ströftäg och öfverrumplingar. En privatkorrespondens berättar bland annat, att Haynaus töCoqvarter natten till d. 5 blef så plötsligt ofverumpladt af ungerska husarer och Honveds, att viten och alla kassorna blott med de största anträngningar kunde räddas från att falla i ungrares händer. Den half-officiella tidningen Oesterreichische correspondent förmäler, att icke Görgey, utan dagy Sandor, kavallerigeneralen, som vanligen allas den ungerske Murat, förde befälet i dena slagtning. Samma tidning, som jublar öfver agtningen vid Waitzen, såsom öfver en seger, 2. — ÄLLLLEELA 466