Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1849, sida 2

Jag antager ert vilkor, min far — sade Svanhilda beslutsamt. — Gud. som beskyddar den oskyldiga kärleken, skall leda Theodors pensel.... Och du lofvar, att icke göra några invändningar mot giftermålet med Yxenhjelm, om Theodor misslyckas? Jag lofvar det. Jag fordrar din ed, mitt barn ... Nåväl — jag svär... svär vid Gud!... Är ni nu nöjd? . . Godt — sade grefven med hotande ton — och må min förbannelse träffa dig, om du bryter din ed! Svanhilda bleknade vid dessa ord, men en ny, uppmuntrande blick från den Italienske målaren styrkte hennes mod. : Hon trodde fullt och fast, att Theodor skulle lyckas i sitt arbete . .. och hoppet fyllde ånyo med ljufva känslor hennes så länge beklämda själ. vSvanhilda! — fortfor grefven efter en stunds tystnad — jag vill att du, i den händelse din älskare misslyckas, redan i år räcker din hand åt hans medtäflare. ... Hör du det — något uppskof får ej vidare komma i fråga.Jag skall lyda, min sar.Godt — du kan gå, Svanhilda.Den unga flickan gick.