Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1849, sida 1

för det den narren vågat förfölja mig med sitt frieri. Bara det går an, fröken.Och hvarför skulle det icke gå an? Bör icke min far få veta, burudan den man är, åt hvilken han vill gifva sin dotter?Som ni vill då, fröken — sade kammarjungfrun. — Jag skall vara på min post.De båda samtalande åtskiljdes. Svanhilda skyndade ner, att för Wallman och Berthini omtala den lyckade utgången af deras planer och bereda dem på den astonunderhållning, som väntade dem i lusthuset. Var det icke det jag sade — ropade Clas förtjust. — Jag lyckas alltid, när jag författar komedier. ... Ah — hvilken präktig scen ..-.och hvilken skådespelare sedan!XIII. Mötet. Nå min kära grefve — yttrade Berthini en stund sednare under ett mellan-fyra-ögon med denne — jag är nu i tillfälle att bevisa hvad jag i förmiddags yttrade om er tillämnade måg. Han är just en vacker pojke, er hofmarskalk.Förklara er — utbrast grefven häftigt. — Hvad har ni emot honom.