Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1849, sida 1

Hofmarskalken, som ännu höll den af Aurore erhållna buketten i handen, blickade förvirrad åt . sidan. Det var en besynnerlig smak ni har, herr baron — fortfor Svanhilda. — Kunde ni ej finna några vackrare blommor? ... Jag tog de första jag fick fatt på. ... Det var mig likgiltigt, ty jag visste ju, att ni var drottning öfver dem allesamman ... och det var hufvudsaken. Mycket förbunden för er artighet, att kalla mig drottning.... Ofver blommorna, ja — afbröt hofmarskalken — och öfver mitt hjerta— tillade han, i det han lade handen på bröstet. Hvilken herrlig stat har jag icke då att styra! — återtog den unga flickan. — Men jag fruktar storligen, att täta revolutioner och regentombyten inträffa derstädes.Hofmarskalken började bedyra motsatsen, men hans svada afbröts genom ankomsten af grefven, som åtföljd af sina båda gäster, Wallman och Berthini, närmade sig den lilla gruppen. ÄÅr du redan uppe Svanhilda och du ock, bror Stålhjerta? — sade grefven med en ton af förvåning. — Jag trodde, att ni slumrade ännu båda två.