varit i elden. Sin förlust uppger han till 65 officerare och 2, 800 underofficerare och soldater, hvaraf dock 32 officerare och 850 underofficerare finnas på lazaretten i hertigdömena. Förutsatt, att de sista sifferuppgifterna äro rigtiga och att fändrikarne räknas för officerare, så är hufvudsumman origtig, ty 43 lefvande och 5 döda officerare hafva fallit i danskarnes händer, och förutan 1,910 underofficerare och gemene, som blifvit fångne, hafva Danskarne begraft 236. Sin förlust i döde uppgifver Bonin alls icke. Allt synes således utvisa, att slesvigholsteinarnes totalförlust måste icke så obetydligt öfverstiga 3000 man. Hr Samuwer har rest till London förmodligen i uppdrag att der försvara Slesvigholsteins sak. Det förljudes att de hannoveranska trupperne skola blifvit tillbakakallade från Slesvigholstein. TYSKLAND. Prinsen af Preussen skall hafva beslutat att skjuta bresch och sedan löpa storm emot Rastatt. I Kurkessen har ministeren meddelat de åter öppnade landtständerne, att den, i landets interesse, finner sig föranlåten att biträda preussiska författningsutkastet. Ministerpresidenten Habicht i Anhalt-Dessau har begärt sitt afsked och — i nåder erhållit det. Habicht, som af de politiska stormarne 1848 upplyftades på ministertaburetten, har aldrig svikit de grundsatser, han, såsom tillhörande framåtskridandets parti, bekänner. Kamarillorna i Postdam och Hannover hafva gemensamt med de reaktionäres hufvudmän i Dessau länge arbetat på Habichts störtande, hvilket icke var någon småsak, ty han egde folkets odelade sympatier och hertigens fulla förtroende. För att vinna denne emot Habicht, lazade man så, att tvenne ömtåliga punkter — civillistan och adelsprivilegierna — kommo att vidröras. Hofvet gjorde beträffande båda dessa punkter fordringar, hvilka Habicht icke kunde bifalla; den rättsinnige mannen inlade sin afskedsansökan — och den antogs. Ministerialrådet Köppe tog på samma gång afsked. Landets befolkning har gifvit den afträdda ministeren otaliga förtroendevota, och sällan har en minister afträdt med sådan ära, som denna. Med Habicht har det sista bålverket för det demokratiskt-konstitutionella statsskicket i norra Tyskland fallit. Habichtska ministeren uppkom i Mars 1848, när hela landet var i fullt uppror; den återskänkte genast landet ordning och lugn, utan att använda våldsamma medel, utan att utgjuta en droppa blod, den gaf landet en frisinnad statsförfattning och visste att upprätthålla den, i trots af reaktionens försåt. I Baiern har nu förklarat sig icke vilja gå in på en tysk enhetsstat, men deremot icke hafva i någonting emot tillvägabringandet af en tysk förhyndseetat