Haynau sågs öfverallt på slagfåältet, der knlregnet var häftigast. Med undantag af Haynaus rapport och ofvanstående af Prssemeddelade skrifvelse, hafva vi inga underrättelser om förloppet och resultatet af drabbningen vid Komorn. Båda dessa framställa naturligtvis saken så mycket som möjligt till. Österrikarnes fördel. Rapporten uppgifver sasom sannolikt, det Ungrarne hade för afsigt att slå sig igenom de österrikiska cerneringstrupperna; är detta fallet, så var det för de kejserlige såtillvida en seger, att denna afsigt omintetgjordes, men å andra sidan framlyser det tydligt af ofvanstående berättelser, att Österrikarnes förlust varit högst betydlig, hvaremot icke ett ord nämnes om trofter, tagna från Ungrarne. Det sednaste numret af National-Zeitung meddelar, att ungerska korpsen vid Komorn under Cörgeh lemnat sin position derstädes, samt öfver Gran och Pestk marckerat emot Theiss, sedan 8,000 man under Klapkas befäl blifvit qcarlemnade. Efter allt utseende är dock denna notis icke fullt tillförlitlig. Såvida icke Haynau genom slagtningen den 11:te sett sig så försvagad, att han kort efter densamma måst koncentrera sina krafter och bryta cerneringslinien, hvilket dock, att döma af hans rapport, icke är troligt, så måste en sådan Ungrarnes rörelse hafva varit följden af en ny, för dem fördelaktig batalj, men om en sådan nämner National-Zeitung! icke ett ord. Dessutom besattes Ofen redan den 11:te och Pesth den 13:de af en österrikisk division på 20,000 man, med hvilken Görgeys korps nödvändigt hade måst komma i beröring, om han tagit vägen öfver sistnämnde stad, men de sednaste underrättelserna från Pesth, som äro daterade den 13:de — den j dag, då OÖsterrikarne intägade i Pesth — förtuilljer ingenting härom. Att Görgey före Aden 11:te Juli, med sin hufvudstyrka skulle uppbrutit från Komorn, är iifven osannolikt, enär Ungrarne i slagtningen, som stod nimnde dag, utvecklade så betydliga krafter. Dessa våra tvifvel äro emellertid grundade på det antagande, att Haynau i sin rapport åtminstone icke är nog oförskämd, slaget. Rörande österrikernes tåg emot Ofen och Pesth samt besittningstagandet af dessa begge städer meddela österrikiska berättelser följande detaljer: Sedan den kejserliga Donauarmåen intagit fasta ställningar, midt emot Komorn, vid Acz till Dotis å Bakony-skogens sluttningar och äfven general Czorichs korps på Schiittön närmat sig fästmskorpsen under Schlich och Ramberg i rigtningen åt Bicske till mot Ofen. Den 10 inträflade avantgardet af denna korps under Ramberg i Becske, en småstad 2 åa 3 mil från Ofen, och från hvilken en chausste går ända till Donau. På hela vägen stötte de kejserlige ingenstädes på motstånd och någon fiende syntes alls icke till. Från Bicske afsändes den 11 på morgonen en afdelning Uhlaner under major Wussin, som framryckte ända till Ofens portar och blef icke litet förvånad, då han der, i stället för finna motstånd, såg magistraten med stadens nycklar. Man inbjöd honom att besätta den på trupper utblottade staden och fästningen. Detta skedde kl. 5 e. m. Äfven Pestb, berättade man för de förvånade kejserlige, var fullkomligt utrymdt af ungrarne, och redan sedan några dagar upprätthölls offentliga säkerheten derstädes blott af några hundra man vvälsinnadt? nationalgarde. Dock var det icke möjligt att redan den 11 äfven besätta Pesth, emedan kedjebron öfver Donau var delvis upprifven och de kejserliges antal i Ofen för ringa. Påföljande dagen, den 12, ankommo 2 brigader under general Ramberg till Ofen, och äfven Pesth blef då delvis ockuperadt. Här fann man alls intet motstånd, och man hörde, att ungerska armåen redan den 7 lemnat staden och aftågat i sydostlig rigtning med försäkran att snart åter, som segrare, intåga i Pesth. Jernvägen till Czegled och Szolnok var gjord ofarbar. Genom besättandet af Ofen och Pesth är förbindelsen tillvigabragd med den stora ryska hufvudarmeen under Paskewitsch, hvilken sednast stod emellan ; — —I)I att helt och hället förvränga resultaterna af ningen på 1 mils afstånd, detacherades 3:dje ar