Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1849, sida 1

— — —— ———— — — — — sig så intressanta, att vi tro oss göra våra läsare ett verkligt nöje genom att reproducera dem. Utdraget lyder sålunda: Det är en anmärkningsvärd företeelse, att menniskoslägtets framsteg: ej hafva begynt med förbättringar i den rigtning, i som närmast kunde befordra menniskans materiella välstånd. Man skulle eljest hafva förmodat, att menniskoanden hade begynt med sådana förbättringar och framsteg, som lågo närmare till hands, än med de mera aflägsna. Men så har ej förhållandet varit; det är ett obestridligt saktum, att menskliga kulturen hade gjort förvånande framsteg uti astronomi, geometri och de öfrige matematiska vetenskaperna; uti historieskrifning, vältalighet och poesi; ja att den hade ernått en näppeligen öfverstigbar höjd af fullkomlighet uti målning, bildhuggeri och den slags arkitektur, som korteligen kan benämnas kunglig och religiös, århundraden förr, än många af de mekaniska upptäckter och sammansättningar, af hvilka menniskosligtet i det dagliga lifvet dragit och drager så mycken fördel, blefvo gjorde och frambragte. Man har derföre frågat sig huru detta kunde komma sig; hvarföre kulturens framsteg bafva på sätt och vis egt rum uti en omvänd ordning? IIvarföre har till exempel menniskorna lärt sig att beräkna stjernornas gång och planeternas rörelser, innan de kunde konstruera ens ett ändamålsenligt vagnsbjul? Hvarföre hafva de kunnat bygga Parthenon och Collisseum, innan de kunde inrätta för sig beqväma och sunda boningar? Hvarföre kommo romarne att bygga dessa jättelika vattenledningar, innan de kunde inrätta för sig en vattensåg? Huru kunde väl de gamle åstadkomma sådana utmärkta förebilder i vältalighet, poesi och dramatik, som dem, hvilka de lemnat oss, innan de ens hade tänkt på att uppfinna rörliga typer, att trycka? Månne upplösningen på dessa gåtor och svaren på dessa frågor ej ligga deruti: att det egentliga arbetet i rerlden och i gamla och äldre tider har utförts och utfördes af okunniga män; af klasser, som voro dömda till okunnighet från fader till son i ständigt fortgående led; at österländska folkens trälar och slafvar, af Spartas heloter; af Roms slafvar och krigsfångar; af den nyare tidens lifegne och trälar. IIerrarne — den herrskande kasten, stammen, patricierna, adeln — ej allenast föraktade arbetet, ansågo det för vanbedrande för sig och sina afkomlingar, hvilket var en olycksbringande förirring, utan till och med trodde, att kunskap och upplysning voro skadliga för sjelfva den arbetande och trälande delen af befolkningen, hvilket var en i ännu högre grad för den menskliga kulturens jemna fortgående olycksbringande förirring. IIäraf är det, som okunnigheten, den arbetande klassen har fortfarit nu uti sextusende år att I I trampa samma otacksamma bana, att anstränga sina muskler, att spilla sin blodiga svett på mödosamma arbeten och arbetsmethoder, aldrig upptänkande utvägar, eller ens anande, att de kunde upptäckas, genom hvilka man kunde utföra många gånger mer arbete med många gånger mindre ansträngning. Ingenting är sannare, än att en okunnig och ouppfostrad menniska kan arbeta och träla hela sitt lif igenom och närma sig inom en tums distans en stor upptäckt, utan att någonsin stöta på den, eller sjelf upptäcka den. Alla