lofvade att inom två månader komma tillbaka. Ammunitionsförråder och vapen, bland hvilka 40,000 gevär, hade borttransporterats på 6000 vagnar. Österrikiske generalen lät genast kungöra, att de af Kossuth utfärdade banknoterna icke allenast voro ogångbara, utan att innehafvarne af desamma inom 24 timmar skulle aflemna dem, med fara att i annat fall få att göra med ståndrätten. Detta, jemte ryssarnes till d. 15:de väntade ankomst, bidrog att fördystra sinnesstämningen. Emellertid har Kossuth, så mycket omständigheterna medgifvit, vetat att taga sina mått och steg, beträffande banknotsfrågan. Den tid, då ungrarne segerrikt framträngde mot österrikiska gränsen, steg, som man vet, de ungerska banknoternas värde, så att de ofta heldre emottogos, än de österrikiska. Då lät Kossuth genom talrika agenter inköpa och vexla österrikiska banknoter mot ungerska, så att han af de förre egde ett ansenligt förråd. I de trakter, som ungerska hären utrymt, har han nu åt de patriotiska innevånarne lemnat österrikiska banknoter i utbyte mot ungerska, hvaraf följden blifvit, icko allenast att patrioterna skyddats för förlust, utan äfven att de trakter, der kejserliga armåen uppehåller sig, i ordets bemärkelse äro öfversvämmade af österrikiska papperspenningar, hvilket naturligtvis inverkar skadligt på dessas kurs. ÖGsterrikarne, hvilka icke kunna begripa orsaken till denna rikedom på papperspenningar, påstå nu, att Kossuth i Gross-Wardein har en stor verkstad, der han i milliontal tillverkar Wienska nationalbanksnoter. Genom detta rykte har redan kursen på dessa noter fallit till den grad, att österrikiska hären emot skriftliga anvisningar måste reqvirera hvad den behöfver. Den naturliga följden häraf är, att alla gömma undan hvad de ega, och att den kejserliga härens proviantering redan stöter på nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Rörande Dembinski äro underrättelserne så motsägande som möjligt. Än heter det, att han blifvit afsatt från sitt befäl derföre, att han ej kunnat hejda ryssarnes framträngande. Detta är dock föga troligt, då det otvifvelaktigt synes ligga i ungrarnes plan att öfverallt draga sig tillbaka för fienden. Än åter heter det, att Dembinski sjelf nedlagt befälet i förtreten deröfver, att ungerska regeringen icke antagit hans förslag att infalla i Gallizien och insurgera detta land. Äfven heter det, att Dembinski fått befälet öfver Görgeys korps, (hvilken fältherre ; ryktena från Wien låtit skjuta sig, vara dödligt sårad, afsatt o. s. v. utan att någotdera lär vara sannt), men blifvit ställd under öfveruppsigt af Meszaros. Slutligen berättas, att Dembinski blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare för hela ungerska arm6en, och det synes vara den troligaste af de nu anförda versionerne. Vestliga krigsteatern. Haynaus rapport om slaget den 11:te Juli är af följande lydelse: Ers Majestät! Jag är nog lycklig att åter kunna förelägga Ers Majestät en underdånig berättelse om en ny seger, som E. M:s vapen den 11 Juli tillkämpat sig vid Komorn. Omkring kl. 12 på middagen erhöll jag underrättelse derom, att fienden i stora kolonner deboucherade ur Komorn och framryckte till anfall. Regn och dimma gynnade hans företag. Jag hade redan förut träffat alla dispositioner, beträffande sättet, huru de enskilta kring Komorn uppstälda korpserna skulle ömsesidigt understödja hvarandra. Vid min ankomst till stridsfaltet gade kampen redan börjat på flera punkter. Fienden hade angripit våra i Almas stående poster och kastat större kavallerimassor i rigtningen af Mocza; på samma gång gjorde den med betydiga infanterimassor ett häftigt angrepp på första irmekorpsen i Acrerskogen. Såsom vanligt, utvecklade han en betydlig artilleristyrka. Brigalerna Bianchi och Sartori af första armkkorpsen notstodo hjeltemodigt den mångdubbelt öfverlägsne fienden och kastade honom med stor förlust illbaka, understödda af brigaden Reischach och genom ett kavalleri-angrepp af en del utaf bri