Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1849, sida 1

DA ——— w——————e—— Ä? direkt till hofmarskalken med någon anmärkning och denne måste, ehuru ogerna, återvända till andra ändan af salongen, hvarest grefven och målaren befunno sig. Svanhilda och Wallman blefvo sålunda åter ensamma för några ögonblick, Och denna löjliga parodi på menniska vill man gifva er till maka? — sade Clas sakta. Svanhilda suckade och förde näsduken till ögonen. Har ni då icke förklarat er afsky för detta onaturliga giftermål? fortfor Wallman. -Ack jo — men det bjelper icke. ... Min sar hotar mig med sin förbannelse, om jag icke lyder. ... Hvad vill ni att jag skall göra 2 Hör på — fortfor Clas hviskande. — Hofmarskalken är en narr, men tillika en gammal rou6. Vi måste upptänka något sätt, hvarigenom vi kunna få honom, att ohjelpligt kompromettera sig.Och hur skall det gå till? Tror ni, att er kammarjungfru är er tillgifven? frågade Wallman hastigt. -Ja — jag är säker derpå. ... Hon har visserligen i ett utbrott af missnöje begått ett förräderi mot mig, men hon har visat en uppriktig ånger, så att jag tror, det jag utan risk kan lita på henne som på mig sjelf.