Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1849, sida 1

B — —— hvilket Oudinot alls icke ville gå in. Den franska befullmäktigade Corcelles skall hafva vägrat att försäkra främlingarne bland Roms försvarare, deribland Mazzini och Garribaldi, samt de Fransmän, som deltagit i kampen, Frankrikes beskydd. Imellertid synes man stillatigande hafva kommit öfverens om att låta dem obehindradt få draga sin kos. Mazzini synes ha varit den, som längst bibehöll mod och besinning. Han höll en folkförsamling på det gamla Forum. Han utropades der till diktator, men då underrättelsen om Fransmännens seger förorsakade oenighet i Garribaldis här, vann borgargardet, som var för underkastelse, öfverhanden. Franska halfofficiella berättelser meddela följande: På aftonen den 2 infunno sig municipalrådets medlemmar åter i franska hufvudqvarteret och öfverlemnade då åt generalen sjelf att bestämma kapitulationsvilkoren samt lofvade att för honom öppna stadens portar. Porta Portese och San Paneracio på högra Tiberstranden blefvo under nattens lopp öfverlemnade åt Fransmännen och kort derefter äfven Porta del Popolo på venstra stranden. Följande dagen, den 3 Juli, inträngde tvenne starka kolonner i staden, den ena, i spetsen för hvilken befann sig öfvergeneralen med sin stab, genom Porta Portese, den andra genom Porta del Popolo och Corso. Medan Fransmännen framryckte i det transteverinska och andra till Tibern stötande folkrika qvarter, blefvo de endast emottagna med glädjebetygelser och det motstånd, hvarmed man hotat dem, uteblef helt och hållet. Blott på tvenne ställen höjdes fiendtliga rop, och en grupp visade sig med en fana, hvarpå den röda mössan var anbragd. Denna demonstration hade dock ingen vidare påföljd, än att fanan blef förstörd af franska soldaterna. Regeringens medlemmar voro försvunna; nationalförsamlingen hade skingrat sig. Medan Fransmännen inryckte norrifrån, drog Garribaldi med sin trupp, 3 å 4,000 man, söderut si rigtning åt Albano till. En division af franska armen har afgått till hans förföljande. Den 4 om aftonen, då Oudinots adjutant lemnade Rom, för att begifva sig till Paris med depescher, rådde ett fullkomligt lugn i den eviga staden. Kastellet St. Angelo var ännu icke öfverlemnadt åt Fransmännen, men, enligt en telegrafdepesch, togo de det i besittning den 5 om morgonen. Följande äro vilkoren i Roms kapitulation: 1) Franska arm6en inrycker i Rom och besätter de sställningar, som synas henne lämpliga. 2) Romerska trupperne, hvilka med general Oudinots och romerska militärauktoriteternes samtycke qvarstanna i staden, göra gemensamt med franska trupperne tjenst i staden och kastellet St. Angelo. 3) Romerska militärauktoriteterne skola i kantonneringsqvarter förlägga de trupper, som icke få förblifva i staden. 4) Förbindelserna med Rom äro återställda. 5) Försvarsanstalterna i det inre af staden undanrödjas. 6) Säkerhet till person och egendom garanteras. 7) Nationalgardet bibehålles. 8) Frankrike blandar sig icke i förvaltningen. . Denna kapitulation fick knappt några timmar vara okränkt af Oudinot, ty, enligt ett i J. des debats meddeladt bref från Rom af den 4 denI nes, skola följande åtgärder vidtagas till ordninBN nn ————