Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 2

Men låt honom ändå få fullborda den han påbörjade här ... den döende Cleopatra . . . . Och om han misslyckas . . . om denna tafla icke kommer att vinna er och hela verldens beundran då skall jag frivilligt afstå från min kärlek och räcka min hand åt hofmarskalken. Nej min docka — se deraf blir intet — svarade grefven hånfullt — du vill måhända råka din älskare, för att uppgöra nya planer till befrielse från den stränge fadrens välde — men jag är dig för slug. Din älskare får du ej se, förr än du är hofmarskalkinna Stålbjerta ... Då kan han måhända få fullborda sin tafla.I detta ögonblick afbröts samtalet genom Aurore, som med andan i halsen instörtade. Den främmande herrn, som ni väntat, är der nerer — sade hon, vändande sig till grefven. Godt — för in honom i salongen. . . . Jag kommer straxt. Aurore försvann. Han är här, Svanhilda — sade grefven med hotande ton. — Låt se att du bemöter honom med aktning. O min far — jag kan icke snyftade den olyckliga. l Du måste. Om en timma väntar jag dig ned i salongen.I