Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 2

nordliga lazaretten skola, heter det, utrymmas, för att plats må beredas för de svårt sårade. Slesvigholsteinarne orda så mycket om danskarnes förfärliga öfvermakt, för att derigenom förringa Danskarnes krigsära. Denna öfvermakt har dock ej på långt när varit så betydlig, som man vill låta påskina. Enligt Bonins egen rapport utgjorde Danska styrkan cirka 25 bataljoner, och då hvarje fulltalig bataljon räknar 800 man, så får man en summa af 20,000 man, hvilket äfven öfverensstämmer med de danska uppgifterna, som dock anmärka, att icke hela danska styrkan deltog i kampen. Nu förmäler en skrifvelse från Veile, att slesvigholsteinska armeen utgjorde blott 14,000 man, som, enligt brefskrifvarens förmenande, hade att kämpa med 25,000 danskar. I samma skrifvelse berättas, att man i Veile väntade general Prittwitz med generalstaben, enär riksarmeen drar sig tillbaka ur norra Jutland. Bonins ofvanåberopade rapport, som blifvit uppslagen på gathörnen i Slesvig, lyder som följer: I I j ?Veile högqvarter, den 7 Juli. Till det höga ståtfyllarskapet för hertigdömena. Det är ingen glad underrättelse, jag känner mig förpligtad att si dag meddela det höga ståthällarskapet. Fienden har i går morgon kl. 1 angripit mig i min ställning framför Fredericia och, efter en lång, blodig kamp, med betydlig öfvermakt tvingat armå6en att draga sig tillbaka. Trupperna hafva utan undantag kämpat med den största tapperhet. FörluStnn af officerare och manskap kan i detta ögonblick icke så noga beräknas, men den är dock ganska betydlig. Fastningens besättning hade de sednaste 48 timmarne blifvit mycket förstärkt. Men då imellertid ännu ingen underrättelse var mig meddelad derom, att den i norra Jutland stående leneska korpsen der inskeppat sig, hoppades jag kunna bibehålla min ställning, oaktadt besättningens förstärkning. Det visade sig imellertid i gärdagens drabbning, att hela hufvudstyrkan af danska hären, omkring 25 bataljoner, stod emot mig. Positionerna framför fästningen, hvilka nödvändigtvis voro vidt utsträckta, kunde under sådane förhallanden icke bibehållas emot en så betydlig öfvermakt; med qvarlemnande af en del utaf de armrade batterierna — några sprängdes i luften, innan de lemnades — måste jag derför anträda återtåget till Gudsö-Bredstrup-afsnittet, bakom hvilket jag fattade position. Sedan fienden förgäfves sökt forcera detta, slutade striden omkring kl. 11 f. m. Då jag icke ville utrymma Jutland, intog jag en ställning mellan Bredstrup och Herslev, der jag lät mina af en 10 timmars strid utmattade trupper hvila ut. Derifrån höll jag det för lämpligt att marschera till Veile, utan att fienden förföljde vidare. Tillbatåget för fienden och marschen till Veile utfördes med den största ordning och skulle gjort de äldsta trupper heder. Jag skall i dag sätta mig i förbindelse med generaladjutant v. Prittwitz. Trupperna äro lifvade af den bästa anda och hoppas med mig, att de snart skola få tillfälle att ännu en gång möta fienden i öppen strid. Den kommenderande generalen e. Bonin.Bonin har i en dagorder högligen prisat sina truppers mod i slaget den 6 Juli. Prittwitz har i en dagorder prisat de schleswigholsteinska truppernas tapperhet, men tyska tidningar finna ordalagen i denna dagorder något besynnerliga; den är af följande lydelse: Den strid, som de schleswigholsteinska trupperna bestodo d. 6 framför Fredericia, berättigar dessa truppers mod och uthållighet till stort beröm och synes hafva varit rik på exempel af den tappraste uppoffring och förakt för faran. Då man tager i betraktande terrängens egendomliga och svåra beskaffenhet, fiendens öfverraskande stora öfverlägsenhet och hans afgörande angreppssätt, äro de schleswigholsteinska truppernas betydliga förluster förklarliga, om också icke mindre beklagansvärda. Denna dag skall intaga ett märkligt rum i den unga armåens annaler och utgöra en af de pröfningar, som äfven äldre armeer fått erfara och krigets vexlingar ofta medföralBonin har utfärdat en d. 8 Juli daterad order, iom anordnar de ställningar, i hvilka den schlesnn