Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 2

Å ler icke draga riktigt jemnt med hvarandra. Den sistnämnde, som nu i Jutland har under sitt befäl ett regemente polackar (från Posen) för att understödja ett uppror, har i sjol kämpat i spetsen för de preussiske trupper, som dämpade resningen i Posen, hvari de till Jutland kommenderade polacker äfven voro deltagare. Tempora mtantur et nos mutamur in illis. Polackerne se nedtryckte och lidande ut, och i hvars och ens ansigte synes man tydligen kunna läsa: nock ist Polen nicht verloren. En polsk underofficer hade yttrat för brefskrifvaren, att derest det blott fanns ett polskt regemente till i landet och de hade en Dembinski till anförare, så skulle de snart i förening med danska armåen visa preussarne dit pepparn växer. På slutet i brefvet prisas Jutarne för den hållning, det mod, den allt mer tilltagande enthusiasm för Danmarks sak de alla visa. Deras enighet och sammanhållighet göra ett starkt intryck på tyskarne, som dervid tänka på sin egen oenighet. Sjelfva bönderna visa, oaktadt alla de tryckande bördor de pålaggas, ett tålamod, hvaröfver sjelfva fienden måste förvånas. Från Ribe har man underrättelser af den 3 dennes, enligt hvilka Varde och trakten deromkring ännu voro besatta af fienden, som indref lefveranser. En enskild underrättelse från Ringkjöbing af den 5 dennes förmäler dock. att fienden lemnat Varde och att passagen derifrän var fri. — I Viborgs avisför den 7 dennes, heter det: Enligt inkommen militärrapport har fienden brutit upp så väl från Kongensbro som Resenbro och dragit bort på vagnar genom Gjern och Linaa socknar, den ena afdelningen till Frambro och sedan förmodligen till Aarhus, den andra till Skanderborg. — Amtmannen i Ringkjobings amt, grefve Schulin, hade åter fått vända tillbaka till sitt hem, och amtet var nu fritt från fienden. Fyens avis meddelar från Odense under den 7 dennes, att det ankommit några sjöbussar, tillhörande Gefions besättning, hvilka rymt ur fångenskapen i Gliickstadt. Natten emellan den 19 och 20 Juni lyckades det nemligen tretton man, som bodde tillsammans i tyghuset i Gluckstadt, att, medelst en repstege, som de hade gjort af sina hängmattor, från fönstret hala sig ned på gatan. Sedan skingrade de sig och kommo lyckligen ut ur staden och efter många vandringar och besvärligheter träffade de 11 åter tillsammans i Slesvig, hvarest de ånyo skiljdes åt, för att begifva sig till sina olika hemorter. DANSKA HERTIGDÖMENA. De i går ankomna Hamburgerbladen äro uppfyllda af korrespondensartiklar från hertigdömena, hvaraf hvar annan begynnar och slutar med refrängen förräderäir; eller om det icke säges så rent ut, så äro dock anspeglingarne så tydliga, att vederbörande ganska väl kunna begripa dem. Följande oöfversättliga rader torde förtjena att särskildt framhäfvas: Die Randglossen werden alliberall erschallen im ganzen Lande, und mit kramphaft geballter Faust wird mann am Rache schreien, nicht nur gegen den Feind .... Insurgenternes nederlag är så stort, att det är alldeles omöjligt för bladen att dölja det och alla stämma öfverens deri, att förlusten var ofantlig. Såsom redan nämndt blifvit skulle den, enligt Nordd. fr. Presse och -Freischiitz, bestiga sig till 3,252 man; men denna beräkning torde ändå vara för låg. Bara fängarne anses — — från danska sidan, med inbegrepp af de särade saångne, uppgå till 2,500 man; dertill må liggas — de 241 stupade insurgenter, som blifvit begrafna i Fredericia. Huru många döde och särade hafva icke nu af insurgenterne sjelf blifvit dels begrafne, dels transporterade söderut! Detta ses bäst af bref från Hadersleben, hvari anföres, att endast den 6:te (bataljdagen) ankommit 300 vagnar dels med sjuka, dels med sårade från valplatsen. Enligt notiser från Hadersleben af den 8:de dennes lågo på sjukhuset derstädes 467 sårade insurgenter, bland hvilka 8 officerare, samt f dessutom några officerare i privata boningar. Äfven till Altona hafva allaredan ankommit 183 sjuka och lätt sårade och flera väntades. De il H