Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 1

lycka. ... Ni misshandlar mig — och gör mig olycklig. Är jag icke din far? — röt grefven. — Har du icke mig att tacka för ditt lif, din uppfostran, din bildning? Och med hvilken nedrig otacksamhet lönar du mig ej! Att ni skänkt mig lifvet är ingen välgerning, då ni gör allt för att förbittra det? ... Mischmasch! — afbröt grefven häftigt — Svanhilda! — på ett vilkor förlåter jag dig, hvad som inträfsat ... vOch detta vilkor är?Att du ännu i dag låter presentera dig som hofmarskalken, baron Stålbjertas fästmö. Efter hvad som passerat, min far, kan hofmarskalken; ej vilja hafva mig. Det är nödvändigt, att jag blir Theodors maka ... Aldrig! ... afbröt fadren förbittrad. Men skandalen? ... har ni betänkt, hvad verlden skall säga, om den får veta, att fröken Silfverstjerna, förklädd till karl, blifvit påträffad af sin far promenerande vid sidan af en ung man midt i natten på Götheborgs gator? vVerlden skall aldrig få veta det — svarade grefven — såvida du sjelf ej utsprider din vanära... Din älskare skall ej våga sqvallra, ty han fruktar åtminstone lagens hämnd. ... För öfrigt finnes ingen mer än jag, som känner äfI ventyret.