Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 1

HJ I sarne hade förenat Wilna, 2—— —— sjelf blef för sitt välförhållande i slaget vid Leipzig, der återigen en häst dödades under ho-— nom, komplimenterad af sin general framför fronten af regementet och pryddes med hederslegionskorset. 1814 anställdes han hos general Wielhorski, hvilken ända till Napoleons afsägelse fungerade Paris såsom hertigdömet Warschaus krigsminister. Efter Wienerkongressen uppfordrades han i likhet med de andra polska officerarne att inträda i sitt fäderneslands nyorganiserade arme, men kunde emedlertid ej besluta sig till att tjena under storfurst Konstantin. Han återvände till sin hemort och sin moder, gifte sig 1815 med fröken Helena Turno och lefde ända till 1820 helt indraget på en liten egendom, som han ärft af sin fader. Sedermera inlät han sig i affärsföretag och hade, understödd af sin dristighet och en stor personlig kredit, lyckan att från en ganska måttlig förmögenhet blifva ägare af en million polska gulden. Uti denna lyckliga beligenhet fann honom revolutio1830. i nen år Utan att besinna sig ett ögonblick, utan att tänka på att ligga fördelarne af sin ställning på vågskålen emot fäderneslandets sak, förklarade han sig för Polens oafhängighet och erböll befäl öfver en bataljon. Straxt derpå anförtrodde hans medborgare honom ledningen af Krakauerpalatinatets mobila nationalgarder, hvilka under honom blefvo så dugliga, att de utmärkte sig framför alla andra, särdeles 1:sta krakuser-regementet, som 22 dagar efter sitt uppsättande, 1200 hästar starkt, inryckte bland linietrupparne och ända till slut fortfor att vara ett mönster af tapperhet och militärisk noggranhet. IIan intågade med de nybildade regementerna i Warschau samma dag slaget stod vid Grochow. Skrzynecki uppdrog honom befälet öfver en brigad kavalleri. Med blott 4000 man ställde han sig i träffningen vid Kuflew emot de 60,000 under Diebitsch och förstod att en hel dag uppehålla sienden. Till belöning för denna lysande vapenbragd utnämnd till brigadgeneral, erhöll han under öfvergeneralens framryckande emot de ryska garderna uppdrag att angripa den af ryssarne besatta bryggan vid Ostrolenka. Positionen gällde såsom obetvinglig, men Dembinski angrep modigt och intog efter en fäktning, som begynte under natten och fortsattes till middag, med sina unga oöfvade truppar den vigtiga ställningen. I den sednare slagtningen vid Ostrolenka tog han icke del, emedan han blifvit beordrad till divisionen Gielgud, hvilken under slagtningen bröt igenom till Litthauen. Vid detta tågs framgång fästade sig stora förhoppningar. Ryssarne voro föga talrika, de polska partigängarne djerfva och företagsamma, stämningen i landet missnöjd; lyekades det att taga Wilna, så erhöll uppresningen en lyftning, som skulle hafva fortverkat ända till Diina och säkerligen förorsakat en betydande tillbakaverkan på utgången af hufvudstriden i Polen. Cielguds oduglighet tillintetgjorde dessa sköna förhoppningar. Han dröjde så länge, tills rysalla sina stridskrafter vid angrep derpå utan eftertryck och drog sig tillbaka efter en oafgjord drabbning den 19 Juni 1831. Återtåget och det misstroende, som uppstod emot Gielgud, slappade disciplinens band. AA r 200000 000