mig att följa er som en skugga på afstånd, för att slutligen genom mitt plötsliga uppträdande helt och hållet förkrossa er. ... Det öfriga känner du.Ja min far — jag vet att verlden skall kalla mig en brottslig dotter, . . . men det är er egen skuld . .. Hvarför söker ni lägga band på min fria själ?Du skall gifta dig med hofmarskalken och verlden skall icke kalla dig brottslig — svarade grefven dystert. — Men fortfar du i din vägran, så skall verlden blifva underkunnig om saken... din älskare bifva fängslad och lagförd och du sjelf — förbannad. Gör nu som du vill.Store Gud... ni har ju intet förbarmande, min farlIntet förbarmande med en olydig och vanartig dotter! — återtog grefven. — Kort sagdt — vill du lyda?Min sar .. icke i dag — ropade Svanhilda, förtviflad — Unna mig besinningstia ... Jag känner ju icke den ni vill påtvinga mig till make?Det gör detsamma. . .. Jag känner honom. Han är af gammal adel.. Gammal adel — utbrast Svanhilda med förakt — ni talar om gammal adel, liksom hela lifvets sällhet bestodo i förmultnade anor. . Och Theodor! . .. är icke äfven han af adel...