Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 1

Hvi ingjöt han då dessa stormande känslor i min själ? ... Hvad! är icke mannen sin egen lagstiftare . . . och qvinnan, som kan känna lika djupt, som kan handla lika oberoende som han, skulle blott vara en docka, den han eger rätt att sönderbryta! ... Den unga flickan betäckte sitt ansigte med händerna och gret. vSvanhilda! sade hastigt en sträng röst. Hon såg upp. Gretven stod framför henne och betraktade henne med en dystert lågande blick. Svanhilda mötte denna blick utan att nedslå sin egen. Denna djerfva hållning bragte grefven i raseri. På knä, eländiga! — dundrade han, med I fruktansvärd stämma — hur vågar du väl fräckt se din fader i ansigtet efter hvad som förefallit. ... På knä säger jag!I I I l i Och då Svanhilda stum och orörlig blott fixerade honom, grep han henne häftigt i armen och böjde henne djupt ned mot golfvet. Den unga flickan ryckte sig med en våldsam ansträngning lös och reste sig stolt och beslutsam. Ni är icke min far — sade hon kallt. — En fader älskar sitt barn och söker befordra dess