Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1849, sida 1

Nå än min kammarjungfru då? Var hon invigd i förtroendet? utbrast grefven med en ton, som fullkomligt öfvertygade Svanhilda, att Aurore för denna gång var oskyldig till förräderi. yVisst icke af mig — svarade hon — men jag förmodar, att hon lyckats utspana vårt förehafvande och underrättat er derom, ty jag förstår eljest icke, hur ni så hastigt.. Alldeles ickev — afbröt grefven — Aurore vet ingen ting, och att jag erhållit kunskap om den vackra planen är ingen annans än ditt eget fel. vMitt eget fel? utbrast Svanhilda. Ja; — ditt besynnerliga uppförande i går afton väckte mina misstankar . . . jag yttrade ingenting, men jag beslöt att noga bevaka dig. Jag anade, att du förehade någon hemlig plan. ... Väckt ur min oroliga slummer af ett lindrigt buller, skyndade jag straxt efter midnatt upp på din kammare. ... Du var försvunnen, men jag fann din biljet på kaminen. ... Hastigt väckte jag upp kusken och befallte honom att spänna för vagnen. . .. Om några ögonblick var jag på vägen till staden. ...Jag lät vagnen hålla utanför tullen och begaf mig till fots till din älskares logis. . . . Jag kom lagom för att se dig förklädd vid hans arm skynda ut derifrån. ... Jag hörde och igenkände din röst... . Jag roade