Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1849, sida 1

IIon sökte med en våldsam ansträngning rycka sig lös från grefven, hvilken ännu fasthöll hennes arm. I Svanhilda — återtog grefven, darrande af vrede — du tvingar mig att offentliggöra den skymf, du tillfogat mig. Jag har ensam följt dina och din förförares spår, för att ensam återföra dig till det hem, du öfvergifvit, och bespara dig hvarje annat vittne till din skam..... Och nu vägrar du att följa mig ...? Välan — jag ropar då hit närmaste nattvakt och låter föra bort dig med våld, då du ej vill följa godvilligt. ... Och ni, min herre — fortfor grefven vändande sig till Theodor — drag er tillbaka, eller, vid den lefvande Guden, låter jag sätta er der hvarken sol eller måne skiner. . ..:Om det ej vore för att undvika skandal, så läte jag er ej gå onäpst härifrån. Eller menar ni måhända, att lagen ej stadgar något straff för den, som lockar en stackars bskyldig flicka, att öfvergifva sin far och sitt hem ...? Ljudet af en patrull, som närmade sig, afbröt grefvens ord. Ångestfull dolde Svanhilda sitt ansigte vid den obeslutsamme målarens bröst. vVakten kommer— sade grefven, med hotande ton. — Om du ej följer mig godrilligt, Svanhilda, så är inom tre minuter du sjelf med I våld bortförd och din älskare släpad i fängelse. ... Gör som du vill.