de kejserlige icke lidit ännu större förluster, inhemtas naturligtvis icke af bulletinen. Det heter mycket pompöst, att kejsar Frans Josef bevistat hela bataljen; men han har naturligtvis icke utsatt sin dyrbara person för faran, utan hållit sig på vederbörligt afstånd från ungerska artilleriet, hvars kulor skulle mähända kunnat vara nog fräcka, att icke ha någon försyn för det kejserliga majestätet, hvilket, ty värr, icke är mera skottförsäkradt, än andra dödlige. Slagtningen var högst betydlig; nästan hela österrikiska Donau-armåen samt dess reservkorps och ryska hjelpkorpsen undrr Paniutine, alltså åtminstone 60 å 70, 000 man deltogo i densamma. På ungerska sidan voro, enligt Haynaus uppgift, 40 2 50,000 man med 120 kanoner, medan österrikiska artilleriet ur nära 200 kanoner underhöll en jemn eld. Österrikarnes afsigt var att förmå Ungrarne till utveckling af sina stridskrafter och, om möjligt, bringa det till en öppen fältslagtning och sedan kasta dem tillbaka på Komorn; ty så länge fienden har så betydliga stridskrafter koncentrerade i och omkring Komorn på begge sidorna af Donau, så är ett vidare framryckande emot Pesth förbundet med de största faror. Ett annat Österrikarnes syftemål var att, om möjligt, eröfra eller förstöra brohufvudet, hvilket ligger vid OSzölly på ett sandberg, och beherrskar öfvergången öfver Donau. Resultatet af slagtningen var, att begge österrikarnes afsigter omintetgjordes. Ungrarne hade kring detta brohufvud uppkastat sina förskansningar i en vid krets, bakom hvilka de intogo en fast position; dessutom hade de starkt besatt orten OSzölly och betäckt den i flanken genom talrika batterier. De kejserlige försökte angreppet från tvenne häll; kavalleri-divisionen Bechtold, kavalleri-brigaden Simbschen och insanteri-brigaden Benedek ryckte först fram emot 0SzöÖllxy. Men oaktadt sin tapperhet, blefvo de kejserlige flera gånger efter hvarandra tillbakakastade och betydligt medtagne af Ungrarnes grofva artilleri ur förskansningarne. Vid detta tillfälle blef den unge furst Lichtenstein svårt sårad, i det en kanonkula slet af hans ena arm. Vid de kejserliges sista stormning, vid hvilken de blefvo tillbakakastade ända till Mocsa, lät ett ungerskt batteri af 6 sexp. och 2 tolfp. kanoner hänföra sig allt för mycket och förföljde den flyende fienden ut ur skansarne till de närbelägna höjderna. Här bemärkte kavalleriregementet Lichtenstein dess isolering, gjorde ett häftigt angrepp och bemäktigade sig detsamma, efter att hafva nedhuggit en del af servisen. Under detta misslyckade anfall på OSzölly företog brigaden Reischach ett angrepp på det i närheten belägna Uy-Szölly. Här uppstod en lång blodig strid i de närliggande vinbergen. De kejserlige stormade några af de yttre förskansningarne, men blefvo med betydlig förlust åter utkastade och förlorade mycket folk genom artilleriet i 2:dra linien af de ungerska förskansningarne, hvilket fullkomligt beströk första liniens förskansningar. Striden på detta håll vann, genom ditdragandet af betydligt understöd, städse större utsträckning. Ungrarne sökte att med starka kavalleriafdelningar genombryta de kejserliges linie, och de sednare sågo sig nödsakade att kalla Ryssarne unler Paniutine till sitt understöd. Isynnerhet häfig var kampen omkring byn Pusta Harkål, hvilcen, ursprungligen besatt af Osterrikarne, sedan tormades af Ungrarne och derefter flera gånger ogs och förlorades, för att till slutet förblifva i sterrikarnes händer. Resultatet af denna strid id och omkring Uj Szöliy var, att Ungrarne beöllo sin position. En tredje strid, dock af minre betydenhet, egde rum i närheten af Acz, varest Ungrarne försökte att under kampen vid Jj-Szölly kringgå Österrikarnes venstra flygel, ren stötte på den der uppställda brigaden Bianhi, hvilken stod maskerad i en skog, och mäste raga sig tillbaka med förlust af en fana. Enligt österrikarnes berättelser och Haynaus ulletin, bestå denna blodiga dags trofeer i nyssämnda fana, de omtalade kanonerne och cirka 00 fångar. Deras egen förlust, hvilken alltid låste vara betvdlicare. än Ungrarnes wnneoefvas