Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 2

Se der återtog målaren — der kommer han fram ur en portgång, i hvilken han dolt sig. Ser du honom nu?Ja vid Gud! Måhända förföljer han oss. Det tror jag icke. Det är utan tvifvel någon svärmare, som atervänder från ett nattligt gille. Men låtom oss påskynda vår gång, för att undvika honom. IIäråt! ... vi gå en tvärgata. Theodor och Svanhilda veko af från den större gatan och gingo nu genom en smal och trång gränd. Men äfven här sågo de sig förföljda af samma hemlighetsfulla person, hvilken de förut märkt. Han påskyndade nu sina steg, i tydlig afsigt att upphinna de båda flyktingarne. Han söker oss, sade Svanhilda darrande, det är tydligt. Det ser verkligen så nt, — anmärkte Theodor. — Han kommer allt närmare och närmare, men låtom oss icke söka undvika honom. Måhända är det blott en person, som vill hafva någon upplysning om rätta vägen till någon gata eller husnummer. Den okände hade emedlertid upphunnit sflyktingarne. Det var en lång gestalt, hvars ansigte sorgfälligt doldes af en vid kappkrage och af den öfver ögonen djupt neddragna hatten. (Forts.) —— o2 EEE EE