Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1849, sida 1

Svanhilda antog förslaget och vi veta, hvilka de planer voro, som uppgjordes i dessa bref. Förtviflad öfver sin tyranniske faders grymhet och dragen af lin tan till don, åt hvilken hon skänkt sitt hjerta, beslöt den unga fickan att undandraga sig den förres välde och fly med den sednare — öfver hafven. Dagen, då denna flykt skulle verkställas, var nu inne. Svanhilda sett vid solnedgången i sitt rum och räknade med ängslan de långsamt skridande timmarne, då Aurore, den förrädiska, men sedermera ångerfulla kammarjungfrun, inträdde. Svanhilda störtade upp och ilade henne till mötes. : j Du kommer från staden— ropade hon ifrigt. Ja bästa fröken— hviskade Aurore, — men tala för Guds skuld sakta eller ock stäng fenstret, ty grefven spatserar i parken och kunde möjligen vara i närheten. Dessutom borde ni ej sitta vid öppet fenster, då vädret är så ruskigt... Till saken! — afbröt Svanhilda otåligt. — Han har fått mitt sista bref?: Isan har fått det och tycktes utomordentligt förtjust öfver dess innehåll, ty han gaf mig hela 10 riksdaler i glädjen. -Och hans svar?