Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1849, sida 1

olika gestaltade läseriet) må här endast nämnas roperiet i Westergöthlang. Wermland, Småland och Nerike, Erikjansenismen i Norrland och nu sist Baptismen i Halland. Gemensamt med hvarandra hafva alla dessa företeelser misstroende till statskyrkans presterskap, och ett uteslutande förtroende till Bibeln. Förvillelserna hafva kommit från den bristande insigten i bibelordets verkliga mening, hvilken på det sätt, som predikningar, husförhör och konfirmand-undervisningen drifves af flertalet bland statskyrkans presterskap, är lätt förklarlig. Ty hurn predika presterne? Flertalet efter Ödmans predikosätt, denna väldiga vaggvisa, hvarigenom Insten att lisa Guds ord insöfves, men deremot lusten att höra antitheser och ett städadt föredrag vaknar och nires. Och huru hallas husförhören? Såsom länga förmaningsoch uppmnntringstal, utan att fylla sitt egentliga ändamål: att kontrollera den insigt, som till husförhöret inhemtats. Och huru sker komfirmandundervisningen? Pa några veckor, af många utan kärlek och deltagande, blott ex officio; utan att öfva barnen i bön, i gndsfruktan, i Guds ords läsning: och har allt detta skett, utan att genom årliga förnyade förhör underhålla det inhemtade och inöfvade. Det är en olycka i hvarje statskyrka, att presterne hafva fullmakt på bibehållande af sina förmåner, antingen de uppfylla sina skyldigheter eller icke. Bland prester finnas fritänkare, otrogne, om sitt kall liknöjde, Guds ords handtverkare, drinkare, otuktige, Guds namns missbrukare, svärjare, girige, våldsamme, bråksamme, skrytsamme, cj hofsamme. De kunna icke, utan att man allt för mycket störer den allmänna goda friden, afsättas. Vid akademier och skolor oduglige lärare kastas ut på församlingarne, icke på de minsta, der de kunde skada mindre, ntan på de största, der skadan blir större. Pastoratet är en belöning för tagna examina, aflagåa lärdomspros. Fallmakten grundar rättsanspråk på att förblifva i ogvald besittning af sin inkomstkälla, så länge lifvet varar. Ty blir den lirde mannen galen, eller allt för mycket begifven på dryckenskap, eller eljest oduglig att sköta de yttre göromålen, d. v. s. det egentligen handtverksmässiga i embetet. så får han adjunkt, eller vice pastor, och blir i alla sall behällen vid sina inkomster. Under sådana omständigheter ökas misstroendet till presterskapet, på samma gång som insigten i Guds kunskap minskas. Men som menniskan ändå har andeliga behof, som måste tillfredsställas, så tvingas hon derigenom att bli sin egen ledare. Hon tager då bibeln för gig, läser den, finner ej mingta spår till statskyrka, tolkar ordet efter sin egen förmåga, förgåter både samhillsoch kyrkolagen och kommer derigenom, på grund af sjelfva fridens evangelium, i harnesk mot en mängd bestående och allmänt gällande satser, inrättningar och bruk. Ju värre de vilseledda och ändå på rätta vägen (så vida de hafva tro på Gud och kärlek till Guds ord) vandrande förföljas af prester, sogdar, länsmän, desto mera uppretas de, afrika och kunna till slut stanna med att flytta från sjelfva färderneslandet. Hvad nu särskilt de Halländska baptisterne angår, så äro deras anspråk (om man undantager det lydnadsbrott. hvartill de gjort sig skyldige