Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1849, sida 1

.. — Juni 1846 till Oktober 1848 blir öfver dubhelt större, än de 200 E, som i 12:te brefvet omförmälas såsom hr förste hofstallmästarens arfvode; ty 200 göra endast 2, 400 rdr, hvarje L beräknadt till 12 rdr bko. — För öfrigt lig-— ger det i öppen dag, att saken ej det ringaste förändras deraf, om godtgörelsen uppträder omaskerad i skepnad af beviljadt arfvode, eller om den utgår under slöjan af räntefri disposition af medel. Efter att förf., i anledning af grefve von Platens utnämning till sjöminister, gifvit både honom och sf. d. löjtnantsregimen rätt allvarsamma lexor, öfvergår han till en analys af svenska kabinettets i fjol aflåtna deklaration, rörande danska kriget, hvilken deklaration han bedömer från ungefär samma ståndpunkt som vi och åtskilliga andra, ehuru naturligtvis ordalagen och framställningssättet äro olika. Att han icke skonat regeringen för sitt beteende i denna fråga, ligger i sakens natur, och vi hålla honom enskildt räkning derföre. En annan torde han deremot få att uppgöra med östgötha Correspondenten, som i detta sall är regeringens store beundrare och ifrige försvarare; men det går an, att han från Östgöthens domstol kan vädja till allmänna opinionens, hvars utslag uti ifrågavarande sak säkert blir helt annorlunda. Brefskrifvarens omdömen om representationsreformen och de nuvarande riksstånden förtjena att läsas i sin helhet. Hvad särskildt beträffar adeln, såsom stånd betraktad, så anser han den sakna både esprit de corps och public spirit. Enligt förf. åsigt skulle en ny Christjern Tyrann helt obehindradt kunna decimera svenska ridderskapets medlemmar, utan att framkalla någon ny hämnande Wasa. De hafva till större delen ablifvit insnärjde i förhållandernas nät, och lika litet som Axel Oxenstjerna skulle igenkänna det stånd, på hvilket Sveriges regenter förnämligast stödde sig under det de gåfvo Europa lagar, lika litet skulle Axel Fersen vidkännas våra dagars uppsättning af den adel, med hvilken han höll sin tids till despotism sträfvande konungamakt i tygeln. Borgareståndet anser förf. sig böra ställa närmast riddarbuset, emedan begge befinna sig i samma kathegori, nemligen den: att sakna all politisk spänstighet. Hvad regeringen vill, det vilja ock de högloflige, ehvad de slå omkring sig med liberala fraser, a la Schartau, eller som vissa andra äro strängt konservative på bänken, men spaka som dufvor i flitigt besökta audiensrum och salonger.v Presteståndet anser förf. bilda ett på en gång kompakt och lefvande konservativt element vid en förestående representationsförändring. ÄHuru deladt det än må vara i öfriga åsigter, planer och sympathier; huru redeboget det i allmänhet än att sluta sig till thronen: gäller det ståndets interessen, eller den sakernas ordning, som det anser vara för dessa interessen fördelaktigast, så låta de högvärdige fäderne hvarken tubba sig uppifrån eller skrämma sig utifrån. De göra sig då hårda mot anfall och döfva mot infall. Men denna fasta hållning är långt ifrån att falla allmänna tänkesättet på läppen. Tvertom yrkar det totalt upphäfvande af presterskapets A cs RAR SERNER SNRA