Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1849, sida 1

privilegier — representationsrättigheten bland dem främst inbegripen. — Och då detta ingalunda är böjdt för eftergifter, har det att uthärda en oafbruten jägar-eld af pressens samtlige tiraljörer. Derigenom råkar presteståndet i en mer och mer falsk och inklämd ställning, som förr eller sednare nödvändigt måste leda till någon förstörande katastrof. Den andlige lärarens fredliga kall står icke väl tillsammans med det oafbrutna krigstillstånd, hvari presterskapet befinner sig till den dem stundligen allt närmare på lifvet framryckande fiendtliga opinionen, och den andlige läraren sjelf råkar på många, om ej de flesta, ställen i spändt förhållande till sina åhörare, till föga båtnad för dem å ömse sidor. Bondeståndet anser förf. hafva tagit sin under förra tider lidna skada igen, och tror, att det, med vaknadt medvetande af sin styrka, hädanefter skall taga så för sig af inflytande, att detta nya misstörhållande, lika mycket som alla de öfriga, ur statsklokhetens och förutseendets synpunkt, påkallar en genomgripande representationsreform. Den kraft, som lefver hos svenska bondeståndet, blir, om den sprides öfver hela samhällskroppen, lika välgörande, som förderflig, om den ensidigt utbildas och förstenas, afsöndrad från öfriga samhällsinteressen, mot hvilkas utveckling och förkofran den under nuvarande förhållanden hotar att uppresa sig, lik en oöfverstiglig kinesisk mur. Just detta är den fara af för handen varande representationssätt, hvilken närmast står för dörren, som snart nog tyngst torde låta erfara sig och mot hvilken intet annat botemedel finnes, än att blanda detta element med representationens öfriga beståndsdelar, i och hvarmed det hedervärda ståndet emanciperas från intrycken af den anonyma tjenstaktighet utifrån, hvars uppenbarelser sällan eller aldrig äro helsosamma. I stället att vidga utloppet för den påträngande floden, hvars ökade fart inom naturliga bräddar statsmannen motser utan oro, hafva de våra fallit på det orådet att söka hejda strömmen medelst konstlade fördämningar, hvaraf följden lätt kan blifva öfversvämning. Eller tror man väl att bönderne, med deras spända uppmärksamhet och deras ganska skarpa urskiljning, finna sig belåtne med det ministeriella försöket, att, under sken af fadershuldhet för bildning och förmögenhet, bereda öfvertaget inom nationalrepresentationen åt byråkratien och penningearistokraterne? Är det icke snarare att tvinga de ryktbara vnio tiondedelarne till misstroende mot alla andra och sålunda tillskapa nya schismer och slitningar mellan olika samhällsklasser? Också är det högst sannolikt, att äfven om det skulle lyckas regeringen, att tillika med borgareståndets sjelfskrifna (2) och adelns aftvungna bifall, öfvertala presterne att samtycka, skola dock bönderne svara nej, med det eftertryck, att taburetterne förlora fotfästet, hade till och med icke deras nuvarande innehafvare med så stolt af fektion från början försäkrat sig sjelfve vilja stå eller falla med detta sitt representationsförslag. (Fortsättes.) MW ———