Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1849, sida 1

Ett ord om Förtrycket. Despotismens dotter och Frihetens moder heter Förtryck. Vi glädja oss fördenskull hvarje gång vi se henne uppträda med sin hosstat; ty vi tänka för oss sjelfve: nu kan hennes dotter icke vara synnerligen långt borta. Vi glädja oss när vi höra rasslet af de kedjor, som de förtryckte bära; ty vi vänta då, att det snart skall komma någon, som sönderbryter desamma. Vi glädja oss, när vi se den oskyldige utgjuta tårar, när talangerne och förtjensterne förtryckas, när den rättrådige och sanningsälskande trampas i stoftet; ty vårt inre säger oss: deras hämnare är allaredan i annalkande. Vi glädja oss, när Gud slår verldens maktegande Pharaoner med blindhet och förhärdar deras hjertan; ty historien ger oss vid handen, att de inom kort skola drunkna i det röda hafvet af sina missgerningar. Väl blöder vårt hjerta, när vi se så många tusende falla såsom despotismens offer; när vi se en Radetzky, en Windischgrätz, en Haynau, en Welden, en Ferdinand o. s. v. fara fram såsom villdjur och bada i strömmar i menniskoblod. Men vår tröst är, att det måste flyta en myckenhet tårar, för att glädjen må kunna blifva så mycket större; att det måste falla tusenden, på det att millioner må resa sig. Och hvem skulle väl anse sig hafva sålt frihet, blod och lif till ett för högt pris, när han derigenom kunde grundlägga eller stadfästa sina medmenniskors lycka, blifva samtidens räddare och efterverldens välgörare? Med tanken på att åtminstone hafva haft detta syftemål uppsteg Thomas Morus lugn på schavotten; med denna tanke besteg Johan Huss förtröstansfullt det bål, som skulle bränna honom till aska; med denna tanke sade Johan Witt sin bödel midt i ansigtet: Den rättskaffens och ståndaktige mannens karakter rubbas ej af illavsinnade medborgares häftighet, eller af en blodtörstig tyranns barska uppsyn.? Gråten fördenskull icke J, på hvilka despotismens Rehabeamsok ännu hvilar! Eder förlossningsstund är hardt när, och det elände, hvarunder J suckat, skall blifva en källa till glädje för kommande slägten. Anklagen fördenskull icke ödet J, som, för stolte att krypa för de maktegandes fötter och utrustade med de mest lysande talanger, knappast kunnen förtjena ert dagliga bröd! Hvad ödet beröfvat eder, skall det med renta på renta så återgälda den i edra fotspår trädande generationen. Knorren ej emot Försynen, J förföljde rättsinnige, J, som viljen allas, men ej blott några få individers väl! Den, som utkorat eder till martyrer för menniskorätt och menniskoväl, han skall ock lägga eder oskuld, förtjensten af edra sträfvanden i dagen; han, som bevärdigat eder med en så upphöjd bestämmelse, skall icke eller låta eder ära blifva obevarad. Förtviflen icke J, som ännu försmäkten 1 tyranniets bojor! Med eder, hoppas vi, har